Inlägg taggade: kattungar

Hur är folk funtade?

Av Ingrid, 21 juni 2010 11:41

Igår pratade sonhustrun om att det stått i Gotlands Tidningar om att någon kastat kattungar i soporna och när jag tittade efter på helagotland.se kan man läsa följande förfärliga rubrik: Katterna skulle dö i soprummet.

De tre kattungarna kunde ha dött i ett soprum på Gråbo i Visby.
Men deras pip och krafsande i en soppåse blev räddningen.
- Det här är helt sjukt, jag kan inte förstå att någon kan göra så här, säger Marie Gustavsson på katthemmet i Follingbo.

Någon människa, som måste vara totalt befriad från känslor, har alltså lagt tre stycken 7-8 veckors kattungar i en soppåse, knutit till den och sedan kastat den i soptunnan. Det är så hemskt och det går inte att beskriva med ord vad man känner när man läser sånt här. Jag hoppas verkligen att den eller de som känner till vem det är som gjort det, anmäler det till polisen, för djurplågeriet är polisanmält. Om förövaren inte lever totalt isolerad bör väl någon känna igen de tre kattungarna och fatta vart de kommer ifrån.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Här är det ganska vackert väder idag även om ett och annat moln seglar upp då och då. Jag håller på att torka av fönsterna på insidan, för de har blivit lite småprickiga av flugor och andra insekter. Nu är jag färdig i vardagsrummet och ska ta ett tag på övervåningen också. Det är ju trots allt midsommar till helgen.

Share on Facebook

Många katter lever hundliv

Av Ingrid, 26 april 2008 9:04

Den här insändaren fanns att läsa i Gotlands Allehanda den 26 april 2008 och den är verkligen mycket tänkvärd.

Katten är ett sällskapsdjur som har behov, anspråk och krav för att må bra och komma till sin fulla rätt.
Detta är mer än privilegier.
Det är rättigheter.
Det innebär att katten ska ha tillgång till rent vatten, näringsriktig mat och behovsanpassad veterinärvård.
Den ska vara avmaskad, vaccinerad, kastrerad och ID-märkt.
Katten ska också ha dagliga klappar, tillgång till en varm famn och den ska aldrig behöva tvivla på att den är en älskad familjemedlem.
Detta är mer än privilegier.
Det är rättigheter.

Många gotländska katter lever ett liv långt ifrån detta. Dessa tusentals katters liv består av kyla, hunger, törst, ensamhet och de lever utan mänsklig omtanke. Följdsjukdomarna är många och plågsamma.
Dessa katter har aldrig upplevt vad det innebär att tillhöra ett hem och en familj. De har aldrig fått mysa i ett mänskligt knä och de har inte känt total avslappning och trygghet sedan de var små kattungar. Detta är mer än ovärdigt. Det är oacceptabelt.

Vad kommer då dessa katter ifrån? Grundorsaken är att det finns för många okastrerade katter på Gotland. Det räcker med fertil hona för att det nästa sommar ska vara ett ohållbart antal katter, och om en kattunge inte får mänsklig kontakt under den s.k. socialiseringsperioden som sträcker sig till ca 10 veckor, kommer det att krävas mycket tålamod och engagemang för att den ska bli till en harmonisk katt. Detta är mer än oacceptabelt. Det är ovärdigt.
Därför ska du ha din katt kastrerad och i planerade födslar ska kattungarna växa upp inomhus i köket. Oplanerade kattungefödslar tillhör det förflutna och ska inte finnas i ett upplyst samhälle där det finns medkänsla, sympati och förmåga till kloka insikter.

Det är dags att de gotländska katterna får en högre status och får leva det rättsmätiga liv de alla förtjänar.
Detta är mer än adekvat. Det är den enda vägen.

Äkta kattvän

Gotlands Allehanda

Share on Facebook

Kattungar på höloftet!!

Av Ingrid, 09 november 2004 14:37

Jag tänkte berätta litet om våra katter, Svarten och Grållen. Under åren som gått har många katter passerat genom vårt hem. De har som regel varit ladugårdskatter, men när barnen var små hade vi även innekatter då och då. Till slut hade vi bara en katt kvar. Han hette Sofie, förmodligen för att vi från början trodde att det var en honkatt. Sofie var bara i ladugården och aldrig inne. Han blev ganska gammal, men fick besvär med ryggen, så vi var tvungna att ta bort honom. Så var det kattlöst igen och skulle så förbli. Hade jag tänkt mig………

En vårdag för 4 år sedan kom Åke in och bad mig följa med upp på höloftet. Han lyfte på en bal och därunder låg 5 nyfödda kattungar. Jag ville att han skulle ta bort dem, men han lät dem leva. Sedan såg vi kattmamman, en liten mager svart katt, väldigt skygg och nervös. Jag gick där och tittade på ungarna då och då och det störde väl kattmamman för en dag hade hon flyttat dem. På en del av loftet hade vi stora runda balar och där inne emellan balarna hade hon lagt sina ungar och nu hade vi inte en chans att se eller komma åt dem. Hon var inte dum inte!

Veckorna gick och kattungarna växte. Jag smög på dem och njöt av att se dem leka. Nu hade de blivit så stora att de sprang omkring uppe på balarna, men de var naturligtvis alldeles vilda, så att så fort de märkte att man var där, gömde de sig igen mellan balarna.


Här smyger Svarten fram bland tulpanerna. Han är den som är mest lik sin mamma.

Kattmamman som varit så rädd och skygg började plötsligt bli litet vänligare stämd och en dag kom hon fram och strök sig mot mina ben. Det slutade med att hon gick med in i trädgården och fick litet grillkorv. Hon åt med god aptit och sen kom hon regelbundet och tiggde mat. Om hon fick småbitar åt hon upp det själv, men om hon fick till exempel en hel grillkorv tog hon den i munnen och sprang ut till ungarna med den. En dag verkade hon så konstig, hon liksom vinglade när hon gick och det blev bara värre och värre. Hon hade fått vingelsjuka http://www.sva.se/static/731.html och vi blev tvungna att ta bort henne. Och där stod vi nu med de fem kattungarna, som var helt vilda och omöjliga att få tag i.

Jag bar ut mat till dem varje dag. De fick allt möjligt och de åt med god aptit. Hade jag ingenting annat så kokade jag havregrynsgröt till dem och all mat bara försvann. Vi hade en liten grannflicka som tyckte att de var så söta. Hon satt ute hos dem på loftet och tittade på dem och lekte med dem och så småningom började de bli litet tama.

Vi kunde ju inte ha fem vildkatter på loftet utan måste på något sätt få tag i dem och det lyckades till slut. Av de fem behöll jag två stycken och min mening var att de skulle förbli ladugårdskatter, men de var så söta och gulliga att jag inte kunde motstå dem utan de fick komma med in i köket litet då och då.


Grållen på en av sina favoritplatser.

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy