Kommentarer (19)

Av Ingrid, 26 juli 2009 19:39

20° har det varit idag.

Efter lunchen tog jag mig en promenad. Jag hade tänkt gå Strandkvior ner till stranden och sedan gå en stig, som ligger en bit upp från stranden, till Klintehamn, men när jag närmade mig ett område där det normalt bara är surt vår och höst, var det så vattenfyllt att det inte gick att komma fram där med bara gympadojor. Jag har aldrig förut varit med om att det inte gått att ta sig fram torrskodd där mitt i sommaren. Det var bara att vända och gå tillbaka igen och ta en annan väg. För till Klintehamn måste jag ju ta mig, för där skulle Åke hämta upp mig.

Det första jag fick se när jag kom ut på landsvägen var den här ihjälkörda ekorren. Den var så vacker där den låg och när jag såg den kom jag ihåg när jag var i 11-12 årsåldern och cyklade hjäl en ekorre. Jag cyklade på en skogsväg och plötsligt kom en ekorre springande rakt in i mitt cykelhjul, snurrade runt och låg där död på stigen. Jag cyklade omkull i förskräckelsen och blev naturligtvis väldigt ledsen och tog med mig ekorren hem. Den var så fin och det fanns inte en skråma på den. Pappa hade funderingar på att låta stoppa upp den, men det visade sig vara så dyrbart så det blev ingen uppstoppad ekorre hemma hos oss.

Vägkanterna är så vackra nu, de är som de finaste rabatter med massor av cikoria, olika tistlar, blåklockor, prästkragar och en massa andra växter. Blommorna växer meterhöga och det är klart att de skymmer sikten på sina håll, men i korsningarna har man klippt ner växtligheten lite.

När man kommer ner i Strandkvior kan man se våra nya vindkraftverk som är igång och snurrar för fullt nu.

Mer vackra blommor längs vägen.

Här har jag kommit in i hassellunden där det ligger fullt av hasselnötter på stigen.
Jag har manipulerat bilden lite, så här stora är inte hasselnötterna i verkligheten!

Där det förut varit idylliska skogsstigar är det nu breda grusbelagda vägar för i hagen är det uppsatt 5 nya vindkraftverk, här passerar jag ett av dem.

Mitt emot Gotlandsflis finns den här kuren och där har några klottrare varit i farten. Ganska snyggt tycker jag!

Nu var jag nästan framme i Klintehamn och där väntade Åke otåligt och ganska orolig över vart jag tagit vägen, för promenaden blev mycket längre än jag beräknat, eftersom jag fick vända tillbaka vid vattenhålet.