Kommentarer (10)

Av Ingrid, 13 november 2009 19:32

Begravningar är aldrig något som man ser fram emot att gå på, men dagens blev en vacker och ljus högtid med mycket folk i kyrkan och med en väldigt sympatisk präst och vacker sång och musik. Avskedet var inne i kyrkan och då blir det lite lättare än när man ska stå ute vid en öppen grav och frysa, för fryser det gör man garanterat och det nästan oberoende av väderlek.

Minnesstunden i församlingshemmet var också väldigt fin med flera riktigt vackra tal till Hasses minne. För det var Hasse Nyberg, vår skohandlare och Åkes gode vän, vi följde till den sista vilan. Nu har Klintehamn förlorat ännu en personlighet och ännu en samhällsfunktion. Nybergs skoaffär startades av Hasses far år 1913 och Hasse började jobba i affären 1943. Nu har Klintehamn ingen skoaffär längre.

Kommentarer (24)

Av Ingrid, 13 november 2009 9:31

3° Med lite god vilja kan man säga att det är växlande molnighet, för det finns vissa gluggar i molntäcket och solen glimtar till då och då den här ruskiga dagen. Det är ju fredagen den 13:de, en dag som är fruktad av en viss person i min närhet. Och just den här dagen ska vi på begravning. Det är bara att hoppas att allt går bra och att vi inte snubblar på vägen in till kyrkan eller tappar tårtbiten i knät vid minnesstunden efteråt.

Nu ska jag gå och ta en dusch, fixa till håret och sedan ska jag åka på Klinte och köpa en blomma som jag ska ha att lägga på kistan vid avskedceremonin. Vi har valt att sätta in en slant på önskat konto i stället för att köpa dyra blommor. Då kommer förhoppningsvis pengarna till nytta.


Fredag innebär Fredagsfärger och det var ju tur att Farsdagspresenten ännu inte är uppäten. Kartongen finns i alla fall kvar och där hittade jag de eftersökta färgerna.

Om du mot förmodan skulle känna behov av att se det här ganska fantasilösa bidraget i större upplaga är det bara att klicka på bilden.

Fler som letat fram brun/gula bilder hittar du HÄR.




Om du gillar Livet på Stenstugu, så är jag tacksam över din röst i bloggtävlingen, du hittar min blogg under Övrigt.

Kommentarer (8)

Av Ingrid, 25 maj 2009 19:28

Idag har det varit en riktigt härlig dag och jag och Åke har legat ute och solat och mått gott. Det har inte varit så varmt 15-16°, men solen har värmt och vi måste ju bättra på solbrännan lite.

Jag tänkte att jag skulle börja lägga ut lite bilder från Sicilien och här kommer något om vår första dag.

Vi åkte upp till Stockholm med flyg på måndagskvällen och övernattade på Rest and Fly i en hundkoja, som Åke kallar de små rummen. De är enkla, men vad gör väl det när man bara ska ligga där några timmar. Det är helt perfekt att vara på plats inne på Arlanda när man ska iväg så tidigt som vi. Incheckningen stängde redan klockan 04.55, så klockan stod på ringning 03.30.

Klickar du på bilderna så får du se dem i större format!

Här sitter Åke och äter frukost innan vi ger oss iväg till avgångshallen.

När vi flög in över Sicilien kunde vi se att det var mycket snö kvar uppe på Etna.
Resan gick jättesmidigt och när vi kom fram till hotellet där vi skulle bo, Holiday Club, var Eva där och mötte oss. Jag satte igång med att packa upp och Åke lade sig och vilade en stund. Eva satt ute och väntade på att vi skulle bli redo för att gå och äta lunch, när hon plötsligt ropade att jag skulle komma ut.

Den här söta kattungen hade kommit på besök. Den var helt bedårande, runt 8-10 veckor och alldeles tam. Den var ganska mager och verkade hungrig, men vi hade ju ingenting att ge den.

När vi så var färdiga med uppackningen gick vi tillsammans med Eva till La Spelonca för att äta lunch där. La Spelonca drivs av Evas svåger tillsammans med en kompanjon, så där gör vi alltid åtminstone ett besök. Spaghetti vongole valde vi till lunchen och den var verkligen läcker och kan varmt rekommenderas.

Åke hade bett om en liten portion, men det ångrade han nästan.

När vi ätit färdigt åkte vi och handlade. Vi måste ju skaffa kattmat och mjölk ifall den lille katten skulle komma tillbaka och så skulle vi ha mat till oss själva till frukostarna. Vatten måste man ju också ha, men det hade Eva redan ordnat, så det fanns i lägenheten och lite vin var det minsann där också. När vi handlat klart åkte vi tillbaka till lägenheten med våra inköp och när jag gick därifrån fick jag se, att det inte bara var en kattunge utan tre stycken! Sedan åkte vi med Eva hem till Gaggi.

Eva berättade att det skulle vara en begravning i Gaggi på eftermiddagen för en 16-årig pojke hade kört ihjäl sig två dagar tidigare i en scooterolycka . Han hade kört rakt in i en lastbil och förts till sjukhus där man bara kunde konstatera att han var hjärndöd. Man begraver sina döda tidigast 24 och senast 48 timmar efter dödsfallet. När vi kom fram till Gaggi beslutade vi att vi skulle gå till kyrkan och se hur det var där.

Kyrkan var prydd av banderoller som pojkens kompisar hade satt upp. Evas yngste son Edoardo var en av kamraterna och han hade gjort en av banderollerna och även skrivit ett tal som han skulle hålla i kyrkan. Jag tog ett foto av kyrkan, men sedan när det började komma en massa folk ville jag inte fotografera. Det samlades mer och mer folk och kyrkklockorna ringde och när tiden för begravningen närmade sig kom begravningsprocessionen upp längs Gaggis storgata. Kistan bars av ungdomar och hela gatan var alldeles svart av folk. Massor av blomsteruppsättningar med nästan bara vita blommor bars också fram. När man kom fram till piazzan framför kyrkan lyfte ungdomarna kistan upp i luften på raka armar och alla som samlats på piazzan applåderade. Sedan bars kistan in i kyrkan och begravningsakten började. Man hade högtalare, så att alla, som stod utanför och inte kom in i kyrkan, kunde följa det hela. Det var otroligt stämningsfullt och vackert och trots att jag ju inte kände den här pojken så grep stämningen tag, så att tårarna rann. Vi stod där ett bra tag, men sedan gick vi hem till Eva. Jag ska väl inte säga att det var roligt att ha varit med vid ett sånt här tillfälle, men väldigt lärorikt och intressant att få se hur en begravning kan gå till. Vi har ju varit med om bröllop, jag har varit med på sjukhuset när Edoardo föddes, vi har varit på dop, konfirmation och 18-årsfirande och nu blev vi ännu en erfarenhet rikare.

Fram på kvällskvisten tände Eva grillen och så fick vi en härlig middag med grillade urbenade kycklinglår och grillade involtini.

Från Evas terrass har man en härlig utsikt upp mot Cavallarokyrkan.

Dagen började gå mot sitt slut och vi som varit uppe sedan 03.30 var ganska trötta när Claudio, Evas man, skjutsade oss hem till Holiday Club. Gissa om vi sov gott den natten?

Kommentarer (0)

Av Ingrid, 27 mars 2009 10:49

Fredagen den 27 mars 2009 | 09:10 | / hård vind 0°

Fredagmorgon och när jag tittar ut snöar/regnar det och det är runt 0:an och det blåser hårt. I allnakku kan man läsa att det är Jaugasis Dag.

Jag steg upp ganska tidigt i morse. Vi har inga rullgardiner för fönsterna så när man vaknar till och öppnar ögonen och ser att det är alldeles ljust ute är det svårt att somna om. Det blir bra nu när sommartiden börjar, för då blir det lite mörkare på morgnarna ett tag i alla fall. Morgonkaffet, tidningsläsningen och frukosten är avklarat och nu ska jag gå och bädda och fixa till mig.

I eftermiddag ska vi gå på en begravning. Det är en gammal fd granne som avlidit. Hon blev över 90 år, så hennes liv var levt. Även om det är många år sedan hon flyttade ifrån Fröjel och vi väl inte haft så stor kontakt med henne sedan dess, känner vi att vi bör följa henne till den sista vilan. Förhoppningsvis blir avskedet i kyrkan och inte in snögloppet ute vid graven!

Kommentarer (0)

Av Ingrid, 17 oktober 2008 16:23

Fredagen den 17 oktober 2008 | 17:00 | 9 grader | 0,94%

ICA ser dig om du handlar med deras kort! Alla är tydligen inte så förtjusta som jag över ICA´s nya sätt att hantera kunduppgifter. I dagens DN går Svenska Konsumenter till storms och förfasar sig över detta. En av protesterna går ut på att man anser att ICA borde ha erbjudit tjänsten och lagt ut den bara på de kunder som verkligen vill ha riktade rabatter. I stället måste nu de, som inte vill vara med, avsäga sig det eller sluta använda sitt ICA-kort. Det kan jag i och för sig hålla med om. Man ska aldrig behöva ta kontakt med ett företag för att avsäga sig en sak som man inte beställt. En annan av protesterna går ut på att alla kanske inte vill att ens partner ska veta vad man köper? En märklig motivering tycker jag.

Att handeln, genom att vi använder kundkort, har koll på vilka varor vi köper, kan väl inte vara någon större överraskning och tycker man inte om det, så får man väl sluta använda de här kundkorten. Den lilla bonuscheck, som man får då och då, spelar ingen större roll i hushållsbudgeten och är säkert bara till för att locka oss att registrera vad vi handlar. Om man nu anser att vi måste lockas till inköp genom rabattkuponger tycker jag att de här riktade rabatterna är jättebra!

Det här är dock mindre bra. Igår handlades alltså euron i, som högst, 10:20! Det blir väldigt dyrt för alla som ska handla från utlandet och det kommer att bli väldigt dyrt att åka utomlands om det ska hålla på så här! I gengäld så kan ju Sverige se fram emot ökande turism från utlandet. Jag var lite hoppfull här i början på veckan, när börserna rusade hej vilt och började lägga in glada gröna uppåtpilar i datumraden, men de fick jag snabbt byta ut mot röda nedåtpilar. Så, som du ser så kan jag inte låta bli att vara nyfiken på utvecklingen. Och efter att börskurserna åkt berg- och dalbana under fredagen, blev det en grön pil till slut.

I dag har det varit ett väldigt omväxlande väder. Ena stunden så har solen lyst och nästa stund har regnet vräkt ner. Totalt har vi sedan igår kväll fått nästan 10 mm. Vi var lite oroliga för hur det skulle bli i eftermiddag när vi skulle på begravning. När vi åkte hemifrån regnade det kraftigt, men när begravningsakten i kyrkan var över och vi gick ut till graven sken solen lite svagt.

Det var en fin och stämningsfull begravning med vacker sång och musik och en trevlig minnesstund efteråt i församlingshemmet. Det var väl inte så väldigt många som följde Tryggve på hans sista resa, men de som var med kände nog varmt för honom. Det är underligt och det har alltid förvånat mig, att de här minnesstunderna efter en begravning i regel är så lättsamma och trevliga. Men det är väl så att själva begravningsakten är en stund av anspänning, det är i regel kallt, eller man blir åtminstone riktigt frusen och när man sedan kommer inomhus släpper spänningen. I dag var det dessutom två små barn, som sprang runt borden och busade.

Nu är vi hemma igen, mätta och belåtna och någon middag ikväll blir det inte tal om. Möjligen en liten sallad och ett glas rödvin. Ha en riktigt trevlig fredagskväll!