Livet på Stenstugu

Om mig

Jag som skriver här heter Ingrid Levander och jag är född 1940, alltså är jag nu pensionär. Jag, min man Åke och våra två katter Svarten och Grållen bor på en gård på västra Gotland. Gården heter Stenstugu och ligger i Fröjel socken straxt söder om Klintehamn. “Stenstu”, som gården kallas i vardagligt tal, är Åkes fädernegård.

Så börjar presentationen av mig själv på min sida Personligt på min hemsida och den berättelsen ska jag inte upprepa här, utan jag tänker berätta lite om hur livet ter sig idag för oss här på Stenstugu.

Jag slutade att arbeta när jag var 63 år och har alltså varit pensionär ett bra tag nu. Åke är så mycket äldre än jag (13 år) att jag tyckte att det blev för många år för honom att gå ensam här hemma hela dagarna, därför gick jag lite i förtid. Jag jobbade i Visby och åkte hemifrån före klockan sju på morgnarna och kom inte hem förrän vid sex-tiden på kvällen. Förut hade Åke fullt upp med jobb, så då gick dagarna fort, men nu har vi inga djur i ladugården och jorden har vi utarrenderad. Att gå ensam hemma hela dagarna under sådana förhållanden var nog ganska deprimerande.

Livet rullar nu på i sakta mak. Åke brukar säga att han har det så bra att han skäms , men jag tycker inte att vi behöver skämmas varken han eller jag. Vi har nog gjort vårt för att ha rätt att kunna unna oss att ha det bra några år. Med hälsan har varit si och så för Åkes del. Han har haft två hjärtinfarkter och gjorde en bypassoperation 1993 och har dessutom besvär med reumatism. Men han är ännu glad och pigg och nyfiken på livet och kämpar på med ved, trädgårdsjobb och motionscykling, men han börjar bli lite glömsk och retar sig på att han inte kommer ihåg namn på folk och har lite svårt att reda ut saker och ting.

Jag har hittills haft den stora lyckan att få var frisk. 2008 fick jag bältros på sommaren, men det är också det enda jag drabbats av på många herrans år. Jag fördriver tiden med att sköta mitt hushåll, trädgården, promenader och så den här datorn och bloggandet, som kan ta en överraskande stor del av tiden.

Det stora bekymret just nu är det här gamla huset, som börjar bli i stort behov av en genomgripande renovering. Ska vi göra den, för att kunna bo kvar några år till, eller ska vi flytta och låta någon annan ta över huset? Jag har svårt att tänka mig Åke sitta i en lägenhet, men skulle själv tycka att det vore väldigt behagligt. Ska vi bara avvakta och låta tiden ha sin gång tills en förändring på något sätt tvingar sig på eller ska vi leta efter ett nytt boende medan vi ännu har lite krafter kvar till det och själva har möjlighet att välja hur vi vill ha det? Det tål att fundera på!

Mera information om mig och vår familj hittar du på min sida Personligt på hemsidan.
Där hittar du också en massa utmaningar som jag har fått från bloggvänner
Där finns en sida med bilder av barnbarnen
En hyllningsvers och ett tidningsurklipp från när min svärfar Adolf Levander fyllde 50 år
Du kan få bläddra i min gamla poesibok som jag fick när jag var 10 år
Där finns gamla släktfoton
Och där finns äldre tjesnacksinlägg

Share on Facebook

Ingrid | 18 september 2009

3 kommentarer till “Om mig”

Av Christina, 27 oktober 2009 kl 22:34

Dom funderingarna hakar jag gärna på, det att bo kvar eller flytta. Som du själv läste hos mig har jag en mycket gammal mamma som flyttar på egen begäran till äldreboende eftersom benen och krafterna tryter. Min man och jag jämngamla med dig bor i ett stort hus dock inte så gammalt men med trapp upp till sovrum. Vi bor på landet ett par mil från sta’n, vi måste kunna köra bil för att bo kvar. Hur gör vi om några år? Låta tiden ha sin gång som du säger. Klart att man tänker jag mer än min man på hur det skall bli.Ser ju hur min mamma har haft med hjälp av två döttrar men när det inte finns döttrar eller barn? Hur blir det då?
Hua inte tänka nu. Leva i livet när det går. Ta var på dagen och njuta.
Kram Christina

[Svar]
Svar av:Ingrid oktober 27th, 2009 kl 22:52
Jo, så är det nog Christina, vi får se tiden an och njuta av livet så länge vi kan. Varmt tack för din kommentar.

[Svar]
Av Ingela, 11 februari 2010 kl 23:22

Hej Ingrid nu bor vi nästan grannar Jag hoppas att du kommer ihåg mig Kramizzz Ingela

[Svar]