Gentlemannen hemma

Av Ingrid

Det är tyvär en lika allmänt utbredd som fördömlig villfarlese, att man hemma hos sig kan ge fritt spelrum åt den nonchalans och de oarter, som man ser sig nödsakad att undertrycka i sällskapslivet. Det är inte bara i sin klädsel som ett otal individer anse sig befriade ifrån alla hänsyn till prydlighet och skönhetsverkan, så snart de kan återvända “familjens sköte”, de avlasta också där all den leda och vresighet, som under dagens lopp kan ha lagt sig som bottensats i deras lynne.

Några minuters väntan på middagen, några saltkorn för mycket i soppan, en missuppfattning i telefonen - kort sagt, vilken bagatell som helst är tillräcklig för att den äkta mannen skall visa en knarrig och surmulen uppsyn de timmar han umgås med sin hustru och sina barn. Och de flesta finna detta alldeles i sin ordning: det vore väl tusan om man inte skall få vara sig själv i sitt eget hus! Men liksom underkläderna oftast äro en säkrare kvalitetsmätare än det man dagligen visar för världen, så förråder också den andliga vardagshabiten i umgänget med dem som stå oss närmast, verderbörandes verkliga gentlemannahalt.

Redan en sund egoism borde förbjuda trätor och irriterande samtalsämnen vid middagen. De inverka absolut skadligt på matsmältningen, mobilisera gallan och påskynda ålderdomen med dess förfulning. Vid bordet bör alltid härska lugn och harmoni - oundvikliga äktenskapliga uppgörelser höra till en annan timme på dagen, och bör aldrig ha barnen eller tjänstefolket som vittnen.

Hur befängd är inte föreställningen, att hövlighet är någonting, som egentligen endast åligger en gentemot främlingar! En förlöpning, ett hårt ord eller en nonchalans förarga kanske den, för vilken vi i grunden äro likgiltiga, men såra den som håller av oss. vi kunna aldrig träda i så nära relation till någon mänska, att vi därigenom befrias från plikten att visa honom eller henne åtminstone lika mycket hänsyn, som en främling kan göra anspråk på. Gentlemannen är hövlig inte bara mot sin fästmö, utan även mot sin hustru eller sin älskarinna.

Har han några söner, önskar han se även dem uppväxa till gentlemän. Detta nås ofta säkrast och bäst, genom att sedan de nått en viss ålder utgår från, att de i sig själva äro sådana och behandla dem därefter. I många andra fall är ju obeveklig stränghet, ja handgripliga tillrättavisningar av nöden. Men i intet fall bör detta ske i gästers närvaro. Det är förödmjukande för barnet, obehagligt för den främmande. Barndressyr såväl som hunddressyr böra undanstökas absolut privat. Kunna inte era barn uppföra sig så vid bordet, att inga tillrättavisningar behövas, böra de absolut hållas i barnkammaren undet det ni har gäster.

Ett - inte minst inom det familjära umgänget - grasserande oskick är det allt för myckna frågandet. Vem har inte otaliga gånger enerverats av dem: de likgiltiga frågorna som man knappt gitter besvara dörför att man vet hur komplett likgiltigt svaret är för den andre. De påflugna frågorna, som har en bismak av förhör, frågorna om hur mycket man förtjänat på det eller det, vad man gjorde igår och vad man tänker ta sig för i morgon, vad man egentligen tycker om den eller den. Frågor om diverse saker som man kanske inte just då har lust att tala om. Naturligtvis - frågan är ett viktigt led i samspråket. En del människor känna det som likgiltighet om man inte gör sig underrättad om deras hälsotillstånd, eventuella krämpor, missräkningar och privatförhållanden.

Undvik att vara alltför banal. Frågandet är någoting så negativt; kom i stället med någonting själv, en egen iakttagelse, en reflexion som om den inte är kvick eller djupsinnig, likväl kan föra med sig en fläkt av gott lynne. Glad och god ska gentlemannen vara - om möjligt även när han är hemma! I regel ser och hör han mera, kommer i beröring med flera personer än den, som tillbragt hela dagen i hemmet, med tillsyn av barnen o. d. Det är då inte orimligt begärt, att han skall föra med sig en fläkt utifrån, ha någonting att krydda samkvämet med för sin trofasta men nyhetshungrande maka.

De vanskilgaste av äktenskap är otvivelaktigt sådana, där makarna inte tvingas till några timmars daglig skilsmässa. Den som i ett sådant äktenskap lyckas undvika longörer och kan hålla samlivet friskt genom åren, den kan tryggt säga sig att han inte bara är en gentleman - han är dessutom en virtuos i levnadskonst. Umgänget mellan två äkta makar är utan tvivel det delikataste av de problem, inför vilket gentlemannen ställes. Där, om någonsin sättes hans takt och behärskning på de svåraste prov. Där gäller det för honom att aldrig glömma vem som av naturen är ämnad att vara den saktmodigare, den mindre småaktige, den mest ansvarige.

Share on Facebook

Inga svar på “Gentlemannen hemma”

Inga kommentarer ännu.

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Panorama theme by Themocracy