Anna Jansson

Av Ingrid

Foto Christer Pöhner

Anna Jansson är född 1958 i Visby, där hon också växte upp. Hon har arbetat som sjuksköterska i Örebro, och har som hon säger “bytt havsutsikt mot inland på grund av kärlek”.

Anna Jansson delar numera (uppdaterat juni 2010) sin tid mellan lägenheten i Visby, familjen i Örebro och huset i Vintrosa där hon sitter och skriver.

– Det är ett pusslande med tid, men det fungerar. För ett och ett halvt år sedan sa jag upp mig från arbetet som sjuksköterska. Med tre barn och tre bonusbarn insåg jag att det inte längre gick att ha två arbeten, berättar hon.

Anna Jansson medverkar även regelbundet som krönikör i Nerikes Allehanda och Gotlands Allehanda. Anna Jansson har många strängar på sin lyra och musiken är en viktig del av hennes liv. Hon har bland annat tonsatt den Ferlindikt som fått stå som motto för den första romanen Stum sitter guden som utkom 2000 och som har sålts till flera länder.Sommaren 2006 var jag på en författarafton med Anna Jansson här i Fröjel. Hon berättade då om sina två böcker som är skrivna i gotlandsmiljö, “Silverkronan” och “Främmande Fågel”. Hon tog också upp boken
“Etiska dilemman i vården”, ett ämne som ligger henne varmt om hjärtat. Och i det ämnet är en ny bok på gång.

Våren 2001 utkom Alla de stillsamma döda, i vilken vi träffar polisen Maria Wern.
I juni 2002 utkom Må döden sova.
I juni 2003 kom Silverkronan, som har hyllats i pressen.
Sommaren 2004 var hon aktuell med sin femte bok, Drömmar ur snö.
I april 2005 utkom en novellsamling i bokform, Etiska dilemman i vården. Den har Anna skrivit på uppdrag av vårdfacket.
I juni 2005 Svart Fjäril och den är den hittills bästa deckare hon skrivit tycker jag.
I maj 2006 utkom Främmande Fågel, som handlar om ett tänkt scenario där fågelinfluensan drabbar Gotland.
2007 utkom Pojke försvunnen också den en spännande historia.
Inte ens det förflutna utkom i juli 2008. Det är en riktigt otäck och spännande historia som utspelar sig på Gotska Sandön.
2009 utkom Först när givaren är död. Anna Janssons tionde bok i serien om Maria Wern är något av en svensk Da Vinci kod. Vetenskap är bara preliminära antaganden i väntan på nya rön. Sant eller falskt, det får eftervärlden bedöma …Beslutsamt gör Frida Norrby ett veck på sin yllekjol och samlar ihop barnets kvarlevor i tyget. Hon stryker över huvudskålen. “Du lilla, du lilla …

Det är en fascinerande historia Anna Jansson bjuder oss på, men jag hade lite svårt att engagera mig i de historiska svängarna, som gjorde att spänningen i mordhistorien blev en bisak. Jag tyckte att Frida fick lite av löjets skimmer över sig. Nu har jag inte läst boken själv utan lyssnade på den och Marie Rickardsson, som var uppläsare, gjorde nog inte boken riktig rättvisa.

I maj 2010 utkommer nästa bok, Drömmen förde dig vilse och här presenterar Anna den själv:

Den blir det säkert spännande att läsa och när jag gjort det kommer mina personliga reflektioner kring om den att redovisas här.

Share on Facebook

Inga svar på “Anna Jansson”

Inga kommentarer ännu.

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Panorama theme by Themocracy