Category: Turkiet/Antalya

Van-katten

Av Ingrid, 22 april 2005 16:43

I Turkiet såg vi en kattras, som jag aldrig hört talas om tidigare, Van-katten. Den kommer från östra delen av Anatolien, från ett område som heter Van. Katten har en tjock vit päls och ett grönt och ett blått öga. Dessutom tycker den om att bada och är en duktig simmare.

Den är väldigt ovanlig och för att rasen inte ska dö ut genom felaktig avel, så måste man ansöka hos Turkiska regeringen om man vill skaffa en Van-katt. Efter tillstånd från dem kan man alltså få ta hand om en sådan raritet. Den får naturligtvis inte föras ut ur landet.

När vi var på en promenad i gamla stadsdelen i Antalya såg vi en Van-katt. Tyvärr lyckades jag inte få med ögonfärgen på korten, för katten ville inte posera, men det stämde, den hade ett blått och ett grönt öga.

Share on Facebook

Turkiet april 2005

Av Ingrid, 18 april 2005 11:05

Förra veckan var vi på en charterresa till Turkiet. Vi åkte med Detur direkt från Visby och det är ju jättelyxigt att slippa anslutningsresor och övernattningar för att kunna ta sig ut i världen. Tiden betyder inte så mycket numera, men det blir onödigt kostsamt och jobbigt.

Jag hade bokat ett bra hotell i Antalya Hotel Cender och det visade sig vara ett lyckosamt val. Det låg väldigt centralt och höll bra standard.


I närheten av hotellet låg den här vackra fontänen och en moské, där böneutroparen såg till att vi inte sov länge om morgnarna. Han satte igång redan runt 05.30.


Här är hotellpoolen och utsikt från vår balkong


Hotellet från gatan och utsikt över havet från balkongen

Vi åkte från Visby söndag klockan 10.30 och anlände till Antalya 3,5 timma senare. Det tog litet tid på flygplatsen, som vanligt, men vi hade bara 0,5 timmes bussresa in till Antalya. När vi hade packat upp och kommit litet i ordning, gick vi ut på stan och hittade en liten restaurang där vi åt vår middag.

Måndag morgon mötte med sol och vackert väder, så då blev det ett par timmar vid poolen under förmiddagen. Det var 27 grader varmt och alldeles stilla, så trots att det var ganska kallt i vattnet blev det ett par dopp. Jodå, jag badade också! En av våra guider kom till hotellet under förmiddagen och vi hade en träff med honom, där vi beställde en stadsrundtur till dagen efter. På eftermiddagen var jag ute och letade efter en bank eller växlingskontor. Det var inte lätt, men till slut hittade jag en bankomat, där jag kunde ta ut litet pengar. Litet knöligt är det i Turkiet. De har strukit en massa nollor, men räknar själva fortfarande i miljoner och de gamla sedlarna är ännu i omlopp, 1 miljon lira är lika med 1 ny lira och 500000 är lika med 50 kuruc, så det gäller att hålla tungan rätt i mun, så att man inte blir lurad.

På tisdagen var det fortfarande lika varmt. Vi låg vid poolen på förmiddagen och 13.30 kom de och hämtade oss till stadsrundturen. Den började med lunch på en trevlig restaurang och sedan gick vi en tur i den gamla stadsdelen och i hamnen. Antalya är väldigt vackert, det är en storstad, men det är överraskande rent och välstädat överallt.

I Turkiet har varje stad med självaktning en staty av Kemal Atatürk, så även Antalya. Gamla stadsdelen har en mäktig stadsmur från 1200-talet.

Vi såg också den märkliga van-katten när vi strövade i gamla stadsdelen. Det är en katt som kommer från östra delen av Turkiet från en ort som heter Van. Katten har en tjock vit päls och ett blått och ett grönt öga. Tyvärr ville den inte visa upp sina ögon så att jag kunde få ett kort av dem, men det stämde, den hade ett blått och ett grönt öga. Katten är skyddad så till den milda grad, så att om man vill ha en van-katt måste man ansöka hos regeringen och få ett tillstånd därifrån och att föra ut den ur landet är förbjudet.


Stadsrundturen avslutades vid ett vackert vattenfall, Düdenfallet.

På onsdagen åkte vi till Pamukkale , Bomullsberget. Det var en lång tur, 30 mil är det från Antalya, så turen var på 2 dagar.

Vi hade en väldigt duktig lokalguide, som guidade oss på engelska. Resan var ju lång, så hon användet tiden till att informera om Turkiets geografi, historia, religion och seder och bruk och sociala förhållande. Hon hade en karta av Turkiet med sig och den satt hon upp i bussen och sedan gick hon igenom del för del av landet, med information om vilka förhållande som råder i respektive del. Dessutom sjöng hon jättebra och kompletterade sitt berättande med turkiska visor. Det var både svenska och finska gäster med, så det blev översättningar på 2 språk. Tyvärr var den svenska guiden väldigt dålig och jag tycker synd om de svenskar som inte förstod engelska.

Frukosten höll vi i Korkuteli och sedan fortsatte resan till Turkiets djupaste sjö, Salda, där vi hade ett lunchuppehåll. När vi äntligen närmade oss Pamukkale svängde bussen in till en textilfabrik och där skulle vi naturligtvis handla. Det var ett ganska onödigt stopp! De som var med i bussen och bodde i Alanya, hade börjat resan redan kl 06.00 och nu var hon 16.30 och målet syntes på avstånd, men man har ju inget val, det var bara att hänga på. Litet intressant var det dock att se hur fabriken fungerade, en vänlig man visade oss runt och man måste ju inte handla.

Så, nu var vi på väg igen, men då körde bussen inte till Pamukkale utan till Nekropolis, en gammal gravplats.

Gravmonument i Nekropolis och våra guider, lokalguiden, den svenska och den finska guiden och 3 praktikanter.

Just då kändes nästan litet jobbigt att stå och lyssna till hur en begravning gick till, i detalj, först på engelska sedan på svenska och finska. Somliga i gruppen började bli ganska irriterade och efter litet parlamenterande åkte vi så slutligen till Pamukkale och det var verkligen en upplevelse.

Här kan man se hur folk vandrar omkring i bassängerna i det 35-gradiga vattnet och sitter uppradade längs en ränna och värmer fötterna

Vi fick också tillfälle att bada bland nerfallna marmorstatyer i Kleopatrabassängen, som har en konstant vattentemperatur på 35,5 grad. Ett bad där ska göra att man blir 10 år yngre, så nu väntar vi på resultat!

Efter badet åkte vi in till Denizli, den närmaste staden, känd för sina tuppfäktningar och där det även finns en staty av en tupp. Där checkade vi in på vårt hotell. Vi fick en härlig middag och efter den, blev det uppträdande av en magdansös, som lockade en del svenskar att prova på magdansens sköna konst.

Morgonen därefter åkte vi till Hierapolis, som var staden där gravplatsen vi besökt dagen före ligger. Hierapolis var också ett religiöst centrum, den kristna tron spreds hit redan i ett tidigt skede. Aposteln Filippus led martyrdöden i Hierapolisoch aposteln Paulus besökte staden under sina resor.


Hierapolis grundades under 100-talet f Kr och förstördes av en jordbävning och man håller på att gräva ut den, men ekonomin gör att det går långsamt. Staden påminner i mångt och mycket om Pompeji.

Det var en skön, men ganska kylig morgon och det fanns en del moln på himlen och senare under dagen hade vi faktist litet regn. Nu började vi resan tillbaka till Antalya, men först var det stopp vid en onyxfabrik och vid ett mattväveri. Lunchuppehållet gjorde vi i Cavdir där vi åt en härlig buffé i en stor restaurang, där en stor öppen brasa mötte oss. Det var skönt, för nu regnade det ganska mycket och var ganska kallt.

Vi var tillbaka i Antalya först kl 17.30. Det blåste då, så att man nästan inte kunde få upp balkongdörren, men vi gick trots det ut och fick oss en matbit innan det var dags att gå till kojs.

Fredag och lördag blev det solning och stadspromenader. På lördag eftermiddag sa Åke att han hade börjat hosta så konstigt och litet senare började jag också hosta. “turkinfluensan” hade slagit till. vi hostade oss igenom natten mot söndag. Kl 02.00 skulle vi upp för bussen skulle hämta oss kl 03.05. Hemresan gick bra och vi var tillbaka i Visby kl 10.30. När vi kom hem hade Åke nästan 39 graders feber och jag kände mig inte heller särskilt pigg. Idag, måndag, mår vi bättre, men hostar och “snorar” väldigt. Tur i oturen att vi hann hem innan det bröt ut.

Vi har haft en trevlig vecka i ett främmande land, människorna är väldigt vänliga, men deras engelskakunskaper är dåliga, trafiken är hemsk och man tar ingen som helst hänsyn till fotgängare. Vi såg inte speciellt mycket tiggare. Det fanns några barn som gick och tiggde och ett äldre par, annars syntes tiggare inte till i den del av staden där vi vistades i alla fall.

Men jag känner att det var tur att vi bokade hotell, så att vi visste vart vi skulle komma. En del som åkt ospecifiserat var väldigt missnöjda och fick betala mycket för att få byta hotell. Några hade väldig otur, ett äldre par blev av med sin plånbok och tre stycken blev rånade när de åkte med en dolmus. Så uppmärksamhet och försiktighet bör man uppmana till, även i Turkiet.

Flera bilder från Turkietresan kommer i mitt fotoalbum på min hemsida. Välkommen att titta in där.

Share on Facebook

Rapport från Antalya

Av Ingrid, 15 april 2005 15:55

Fredagen den 15 april 2005

Nu sitter jag pa ett internetcafe i Antalya och skriver. Vi kom hit i sondags och mottes av stralande vader. Det holl i sig mandag och tisdag ocksa. Mandag var vi pa en trevlig stadsrundtur och tisdagen var det solning mm som gallde. I onsdags akte vi pa en 2-dagarstur till Pamukkele. Det ar langt dit och vi kom inte fram forran ganska sent pa eftermiddagen. Men malet var verkligen vard resan. Det var en otrolig syn som motte oss. Berget ar alldeles vitt och ordet Pamukkele betyder Bomullsberget. Efter att vi tittat pa det en stund akte vi och badade i Cleopatras kalla. Dar garanteras att man efter ett bad blir 10 ar yngre. Bra hotell och god mat vantade och dagen efter akte vi tillbaka via en onyxfabrik och en mattfabrik. Det blev en matta till Akes stora fasa. Nar vi akte tillbaka mot Antalya borjade det regna litet och blaste ganska mycket.

Idag har det varit halvmulet och litet blasigt och ca 18 grader. Vi har solat och vandrat omkring i stan. Just nu sitter Ake och vantar pa mig och sedan ska vi ga och ata en bit. Vi har verkligen haft fina dagar och fotografier och litet mera information kommer senare.

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy