Category: Nostalgi

Idag är det inte vilken dag som helst…

Av Ingrid, 12 augusti 2010 13:39

…för idag fyller vårt barnbarn Edoardo 16 år. Han är stor nu lille Edoardo som jag var med på sjukhuset och skötte när han var alldeles nyfödd. Jag önskar honom allt gott i världen!


Grattis Edoardo på 16-årsdagen! Spero che il regalo é arrivato!

Tanti auguri a te,
tanti auguri a te,
tanti auguri a Edoardo,
tanti auguri a te!

Share on Facebook

Med SPF på Klintebys

Av Ingrid, 11 augusti 2010 17:10

Idag har det varit lite disigt och småmulet till och ifrån, men varmt och gott. På förmiddagen tog jag vara på tvätten från igår, manglade lakan och strök.

På eftermiddagen hade vi planerat att vara med på SPF:s månadsmöte, som den här gången skulle hållas på Klintebys gård där den förre ägaren Jan Johannesson skulle berätta om gården. Klintebys gård är en av Gotlands största gårdar och när jag var barn hette ägaren Otto Grimlund och han bodde i det pampiga huset från 1700-talet och i en mindre villa intill bodde sonen Lill-Otto med hustru Inger och en hel radda barn. (Inger Grimlund är idag en känd matskribent som gett ut en lång rad böcker.) Otto Grimlund, Ingers svärfar, var för övrigt aktiv kommunist och Jan Johannesson berättade att högt uppsatta ryska politiker varit gäster på Klintebys gård.

När vi var i 10-12 årsåldern cyklade mina systrar och jag upp till Klintebys och lånade russ att rida på. Mitt ridintresse var väl måttligt, men man måste ju hänga med systrarna. Vi åkte bara ut i hagen, tog med oss ett russ och talade om för ägarna att vi gav oss iväg på en tur.

Det var väldigt många som hörsammat kallelse till det här mötet, så intresset för gården och för vad Jan hade att berätta var tydligen stort. När alla samlats gick vi in i parken bakom boningshuset, för där ligger Jakob Donner begravd i en av kalksten byggd gravkammare tillsammans med sin hustru, hennes måg och hennes andre man. Jans berättelse om gårdens olika ägare från Donners tid i slutet av 1700-talet och fram tills idag och om sin egen roll på Klintebys var mycket fascinerande och han fick många frågor att besvara från nyfikna pensionärer.



Det var på 1740-talet som familjen Donner invandrade från Lübeck till Visby. Jacob Niclas (f.1749 d.1809) Donner bosatte sig i Klinte, där han köpte flera gårdar och bland dem också Klintebys gård (1770), som under hans tid kom att kallas för Donnershov. En fråga Jan fick handlade om hur det kunde vara att Donners låg begravda där i parken i ovigd jord och då berättade han, att de från början varit begravda i en familjegrav på Klinte kyrkogård, men blivit flyttade till parken eftersom hästarna kom i sken när de passerade kyrkogården. Så fort Donner flyttats därifrån slutade hästarna att skena.

Jan Johannesson själv kom till Klintebys första gången 1959, då som rättare, sedan arrenderade han gården några år och slutligen köpte han den och drev den till sin pensionering 1998. Jan har utvecklat gården och bland annat haft ett stort intresse för hästar. Han berättade att han haft 40 hästar och att det en tid även fanns mycket lamm på gården, som mest 1 300 tackor. Odlingarna har tidvis varit mycket inriktade på grönsaker till Klintebys konservfabrik och Jan har odlat potatis, lök, morötter, rödbetor, kål och ärtor och så sockerbetor och vanligt spannmål förstås.


Eftermiddagskaffet åkte vi upp på Klinteberget och drack. Det var alldeles för många myggor vid Donners gravsten, för att det skulle vara trevligt att sitta där. Utsikten från Klinteberget över Klintehamn med havet utanför och Karlsöarna är väldigt vacker, men idag var det disigt.

Share on Facebook

Amerikabesöket

Av Ingrid, 29 juli 2010 10:33

Gruppfotot härintill, taget igår eftermiddag då vi hade besök från Amerika här vid Stenstugu, har jag tagit mig friheten att låna från Kristers blogg.

Paul och Roger Willams från Californien med fruar är alltså här på Gotland just nu. Bakgrunden och släktskapet med dem kan du läsa om i mitt inlägg Levander Williams. Det är verkligen ett internationellt sällskap. Paul och Roger är svenskättlingar, Pauls fru Fran har italienska rötter (från Sicilien faktiskt) och Rogers fru Cathy härstammar från Tyskland.

Igår fick Åke och jag träffa dem för första gången och de var väldigt trevliga, glada och spontana och det verkade verkligen som om de uppskattade att bli hitbjudna. Vi var ju lite oroliga för vädret, men det höll tätt även om det var lite mulet. Vi kunde hälsa dem välkomna och bjuda på ett glas cider ute i trädgården och det fungerade bra, solen visade sig till och med en stund. Sedan gick vi till bords och jag hade gjort i ordning en förrättsassiett med avocado och gravad, vanlig rökt och varmrökt lax. Sedan bjöd jag på pajer och så saffranspannkaka och kaffe som dessert. Medan vi satt och åt kom det en regnskvätt, men den blev inte så långvarig. När vi ätit färdigt blev det en stunds fotografering och en promenad runt i trädgården och sedan fortsatte våra gäster till Fröjel kyrka.



Bilderna är klickbara


Läs gärna mer om deras besök här på Gotland och se flera foton i Kristers och Thomas blogg.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Även om våra gäster lämnade oss redan tidigt på eftermiddagen blev det en sen kväll för mig, för jag skulle ju se den danska serien Livvakterna och sedan den norska filmen Orkestergraven efter Unni Lindells bok med samma namn. De körde två avsnitt på raken, så jag blev sittande vid TV:n ändå till klockan 23.35. Innan jag stängde ner datorn kollade jag på SMHI:s radarblixtsida och såg att det låg en åskfront öster om Gotland, men var dum nog att inte dra ut kablar och sladdar utan gick ock la mig. Klockan 02.30 började det regna och mullra, så då blev jag tvungen att gå upp och “åsksäkra”. Nu blev det inte så mycket av, vi fick bara 5 mm och åskan drog kvickt förbi.

Idag är det riktigt mulet och disigt. Jag hoppas att vi slipper undan regn, för idag är det amerikanarnas sista dag här på Gotland för den här gången och då ska de åka norrut på ön. I morgon fortsätter de till Göteborg och Mastersimningen, där de ska vara med och tävla i vattenpolo.

Share on Facebook

Råitus och Emmas dag

Av Ingrid, 23 juli 2010 10:04

Den här fredagen i fruntimmersveckan, när det enligt allnakku är Råitus dag och Emma har namnsdag, har börjat med mulet väder och det väntas regnskurar på förmiddagen och mera intensivt regn i eftermiddag.

Råitu, rötmånaden, börjar vid den här tiden, och vädret är ofta varmt och fuktigt. Maten blir fort dålig i värmen, om man inte kyler ner den snabbt och förvarar i frys, kylskåp eller kylväska.

Varmt och fuktigt är det verkligen och när jag var ute och vattnade surfinan blev jag alldeles våt om tårna av det daggvåta gräset.

Så är det då Emma som har namnsdag och Emmor har det väl passerat en hel del under årens lopp. I de äldre generationerna är Emma inte ens med bland de 100 vanligaste namnen. Under slutet av 1800-talet var Emma mycket populärt, och 1875 var Emma det åttonde vanligaste förnamnet. Det finns 66367 kvinnor som har förnamnet Emma. Av dessa har 44969 namnet Emma som tilltalsnamn/förstanamn, på Gotland finns det 527 kvinnor med namnet Emma (siffrorna avser år 2009).



Åkes farmor Emma ligger begravd på Fröjel kyrkogård och bredvid ligger hennes son Gustaf. Gustaf bodde här på gården till sin död 1965.

År 1876 köpte Åkes farfar August och hans hustru Emma gården Stenstugu. August var skeppare och småbrukare och paret fick sju barn, den äldsta, Amalia, föddes 1877 och min svärfar Adolf, som var yngst i syskonskaran, 1894. 1897 dog August i Stockholm, där han också blev begravd, och Emma blev änka med alla de sju barnen att ta hand om och försörja. Det hade hon ju ingen möjlighet att klara, utan barnen utackorderades bland släktingar och andra bönder i bygden. 1908 dog hon, bara 53 år gammal. Min svärfar var då bara sju år. Det är svårt för oss moderna människor att föreställa oss hur det kan ha varit här vid Stenstugu på den tiden. Det måste ha varit ett otroligt armod! Här grämer man sig över bagateller, som läckande tak, flagnande målarfärg och trasiga vattenledningar, men på den tiden gällde det nog bara att överleva och få mat för dagen.

Grattis alla som heter Emma!

Share on Facebook

Grattis Margareta och Greta!

Av Ingrid, 20 juli 2010 15:36

Soligt, varmt och skönt väder är det den här tisdagen i Fruntimmersveckan då Margareta och Greta har namnsdag. Margaretor har jag känt några stycken under årens lopp och förra årets inlägg just den här dagen berättar om dem. Förutom de jag nämner där har jag haft en moster som hette Greta och en och annan nätvän finns det också som har namnsdag idag, i alla fall en som kallas för Maggan, vilket nog många Margaretor gör.

Jag startade dagen med att skrapa bort flagad färg på några ställen på vår veranda, för där behöver färgen bättras på lite. Det skulle i och för sig behöva skrapas och målas alltihop, men det får vara till en annan gång.

Vinbärsgelé hade jag bestämt mig för att göra idag och nu är det gjort. Det finns ännu mycket bär kvar, men de ska få mogna lite till och när de är riktigt mogna och fina ska jag plocka av de vackraste och frysa in dem. Det är gott och väldigt nyttigt att ta fram om man skulle vilja göra en bärpaj i vinter.



Färdig!

Share on Facebook

Lions loppmarknad i Klintehamn

Av Ingrid, 10 juli 2010 14:30

Idag har vi sommarens hittills varmaste dag. Just nu står termometern på 30,8° och det är nästan vindstilla. Några lätta molnskyar drog in ett tag och det kom 10 droppar regn och det var ju tur för de som arrangerar Lions loppmarknad i Klintehamn, att det inte blev någon kraftigare regnskur. Vi var där på förmiddagen och då sken solen från en klarblå himmel och jag kan garantera att svetten lackade på både “Lejonen” och på besökarna och då var det inte alls så varmt som nu. Det är bra med sol och värme, men ibland kan det nästan bli för mycket.



Det var väldigt mycket folk och många prylar att fynda


Om nu tvättmaskinen skulle paja så fanns det reservhjälp här. Jag jobbade som hembiträde något år efter skolan och i den familjen hade man ingen tvättmaskin. Kläder som inte kunde kokas i en gryta på spisen fick jag stå och skura på ett tvättbräde i badkaret. Undrar om det är därför jag har ont i ryggen idag?


Massor av möbler fanns det också

Jag fyndade en ny lampskärm, den gamla till vänster är en ful plastskärm och jag har länge letat efter något alternativ till den. Det här blev riktigt bra och nu får lampan flytta ner i vardagsrummet igen. Förutom lampskärmen hittade jag en sprillans ny gardinkappa med ett rart julmotiv med domherrar och den kunde jag ju inte motstå. Julgrejor kan man aldrig få för mycket av, även om julen känns ganska avlägsen just för tillfället.

Nu är det dags för en portion jordgubbar och glass. Jag plockade ett par liter efter lunchen, så jag får nog frysa in ett par backar idag också.

Share on Facebook

Åtta år av saknad

Av Ingrid, 07 juli 2010 12:55

Mamma Runa, född 18/9 1913, avled 7/7 2002. Åren har gått och sorgen mattats, men saknaden finns där nog för alltid.

Hon dog i sommarens tid
med ens var en livsdag förliden
Då världen var havsblå och vid
och luften som balsam och siden.

Vi minns henne med glädje och stor tacksamhet!



Share on Facebook

På förekommen anledning…

Av Ingrid, 05 juli 2010 16:00

…tänkte jag att jag skulle berätta om och visa några bilder från täppan bakom ladugården, som idag kallas för “dårskapen”. Det är elisabeth, som så ofta tittar in här och lämnar rara kommentarer, som undrade hur det ser ut där egentligen. Klicka på bilden så ser du lite bättre hur det såg ut där idag på morgonen. I skjulet bortom balbanen var det förut hönshus, idag är det förråd för vedpallar.

Förr gick det kor och kalvar där och betade. Mest kalvar förresten, för korna flyttades ganska snabbt iväg till ställen där det fanns bättre beten, men kalvarna gick därute hela somrarna och höll efter gräset. Så slutade vi med mjölkkor och efter något år byggde äldste sonen om inne i ladugården så vi fick fyra fina hästboxar där och så hyrde vi ut boxplatserna till hästägare från Klintehamn. Nu blev det hästar i stället för kalvar i täppan.



Sommaren 2003


Våren 2004

Det var trevligt med hästarna, man marken är inte riktigt lämplig för hästar som går ute året runt. Det är alldeles för lerigt och blir fort jockigt när hästarna går där och trampar, så efter några år sa vi upp arrendet med hästägarna.

Det innebar att gräset nu växte vilt och Åke försökte slå med slåtterbalk och räfsa för hand, men det var jättejobbigt. Att bara låta det växa ville han ju inte, det såg alldeles för ovårdat ut.

En dag kom äldste sonen upp med sin åkgräsklippare och visade hur behändigt det var att klippa med den och sedan stod det inte länge på så hade Åke köpte en egen. Och nu är det hans projekt om sommaren att hålla fint bakom ladugården. Nere bland träden där det inte går att komma fram med klipparen använder han röjningsaggregat i stället. Varför vi kallar täppan för “dårskapen” kanske kräver en förklaring. Det var så att Åke en dag föreslog att jag kanske skulle kunna sitta där ute och klippa och då svarade jag: “Om du vill hålla på med den där dårskapen, så gör då det, men jag nekar”. Sedan den dagen bytte täppan namn.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Det har varit en solig och fin dag idag också och rätt varmt, men inte så där friskt och gott i luften, utan lite kvalmigt. Det känns nästan som om det är åska i luften. Vi har inte gjort så många knop idag varken Åke eller jag. I kväll ska vi gå på cirkus Brazil Jack - det är kanske barnsligt - men vi var där förra sommaren och tyckte att det var riktigt trevligt.

Share on Facebook

Levander Williams

Av Ingrid, 03 juli 2010 22:30

Jag sitter just och ser filmen Wildcats med Goldie Hawn och i ett avsnitt där söker Goldie en fotbollspelare som heter Levander Williams. Fotot jag tagit från TV:n är jättedåligt, för jag var inte tillräckligt snabb med kameran, men texten syns tydligt. Var fick man det namnet ifrån?

Åkes farfar hade en bror som hette Petter Johan Levander och han och hans hustru tog sina två barn, Margareta Johanna född 1854 och John Nathanael född 1856, med sig och emigrerade till USA, där man tog namnet Williams, så det är verkligen en konstig tillfällighet.

John Nathanael Williams, mannen på fotot, fick en son 1884, som döptes till Charles Franklin och han i sin tur fick en son, Paul Leonard Williams, som föddes 1915. I slutet av juli kommer hans två söner, Paul född 1946 och Roger född 1951, hit till Gotland.

De kommer till Sverige och Göteborg för att vara med i världsmästerskapet i mastersimning och då vill de givetvis komma hit till Gotland också och “söka sina rötter”.

Det är vår yngste son som har fått kontakt med dem (har jag rört ihop släktskapen så får du höra av dig Krister!) och det ska bli riktigt spännande att få träffa dem.

Frågan kvarstår dock: var fick man namnet ifrån i filmen, varför just Levander Williams?


Uppdatering söndag 4/7: Jag fick se att enligt Gutamålsgillets allnakku är det idag Haimkumstdagen och det passar ju förunderligt bra in i det här inlägget, för även om Paul och Roger inte är gotlandsfödda, så är de dock av gotländsk härkomst.

Så här års söker många gotlandsfödda upp sina rötter och kommer hit på semester. Då är det en bra idé att ordna en haimkumstdag, en hemkomstdag, för att få träffa sina gamla bekanta.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

En solig och fin lördag har det varit, men långt ifrån de utlovade 25-30 graderna. Vi fick besök på eftermiddagen av yngste sonen Krister, med sambo och svärföräldrar och jag hade dukat kaffebordet under ett äppelträd, men det blev nästan kyligt i skuggan och dessutom blåste det rätt mycket, så vi som var lite frusna av oss fick flytta ut i solen för att det skulle vara behagligt. Våra gäster stannade inte så länge, det var ju en och annan fotbollsmatch som skulle bevakas och när de åkt satte jag mig ute med DN-krysset medan Åke såg när Argentina fick stryk av Tyskland.

Vinden mojnade mot kvällen och jag satte fart på grillen och grillade en liten flintastek som blev riktigt god. Vi satt ute och åt steken med potatissallad och ett glas rödvin till och det var riktigt skönt ute. Vi är dåliga på att använda grillen, men nu har vi gjort det två gånger på kort tid, så det blir kanske en riktig grillsommar i år.

Share on Facebook

Den värsta mardrömmen…

Av Ingrid, 29 juni 2010 9:46

Så skriver Znogge i gårdagens inlägg från Kreta. Det handlar om en familj som inte kunde hitta sitt barn. Först efter en halvtimmes letande kom barnet tillrätta igen. Jag vet inte om man kan gradera mardrömmar, men jag hade en riktig mardrömsupplevelse när barnen var små.

Året måste ha varit 1966-67 någon gång och jag hade åkt till Björkhagabadet med Eva och Bosse och med var också Eva´s lekkamrat Marie, som var något år äldre än Eva. Det var en riktigt härlig dag och stranden på Björkhaga är perfekt för småbarn, för den är hur långgrund som helst. Vi packade upp våra badgrejor ganska nära vattnet och barnen gick genast ut och började bada och leka i det ljumma strandskvalet. Jag vågade inte lägga mig ner utan satt och tittade på dem. Det var fullt av ungar, så det var inte lätt i solskenet att se vilka som var ens egna.

Jag kommer inte ihåg riktigt när, men helt plötsligt kunde jag inte se Marie. Jag sprang ut och frågade Eva och Bosse om de visste var hon var, men de visste inte vart hon tagit vägen och vi började gå längs stranden, som är ganska lång, och fråga om någon sett en ensam lite ljushårig flicka. Ingen hade gjort det och jag måste säga att jag kände paniken komma smygande. Jag parkerade Eva och Bosse på vårt badlakan med stränga förhållningsorder att inte gå därifrån och så gick jag ut i vattnet en bit och stod där och tittade åt alla håll. Långt, långt söderut fick jag se en liten ensam lintott! Det var Marie, som höll på och jagade sandflundror och som letat sig längre och längre iväg. Gissa om jag var lättad! Tänk om det hänt Marie något när jag hade ansvaret för henne, det hade verkligen kunnat bli en mardröm.

¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤¤

Solen skiner så vackert idag också och nu ska jag gå ut och fortsätta putsa i trädgården. Det gäller att passa på och vara ute när vädret är så fint. Åke håller på med service av gräsklipparen, för med den här värmen växer gräset som bara den, så det är snart dags för klippning igen.

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy