Nog kan man bli betryckt till sinnes och känna oro inför vad som väntar runt hörnet när man läser om Torsten som inte får bo tillsammans med sin frun Maggie, som han varit gift med i 65 år. Torsten, en 89-årig hjärtsjuk man, som dessutom är nästan blind, nekas att bo på äldreboendet Kvarnsberget tillsammans med sin hustru. Orsaken är att han är för frisk!

Jag tycker att det här är så tragiskt, så jag finner inte ord. Hur kan man hantera gamla människor på det här sättet? Det är skamligt och i högsta grad kränkande! Och det är ju inget undantag, vi har läst om liknande fall förut. Det lagstiftas på alla möjliga sätt för att djur inte ska fara illa, men gamla människor behandlas precis hur som helst.

Åke har väntat på besked om sin starroperation sedan den 4 december och jag har ringt ett par gånger till ögonkliniken och kollat och stött på. Senast jag talade med dem fick jag besked om att de skulle operera i vecka 11, men att det var tveksamt om han kom med då. Läs mer »

Blåsigt och några grader kallt är det idag och i natt har det kommit en hel del snö igen. Åke har varit ute och skottat, men det börjar redan driva igen i gången in till huset.

Nu känns det verkligen som om livet gått “i stå” här på Stenstugu, vi går i en ständig väntan på att det ska hända någonting. Läs mer »

Det regnar på Gotland idag och snön och isen smälter verkligen undan i rasande fart. Nu har vi äntligen lämnat februari månad och gått in i mars och därmed tagit ett kliv närmare våren.

Mars

Snart vårdagjämning och en ny årstid.
Den årstiden må innebära nya gräl och tvister
men i en hoppfullare värme och i ett ljus där man ser långt.

Så står det i en av mina 10-årskalendrar den 1 mars och ljuset blir allt mer dominerande. Timern till ytterbelysning fick ännu en justering häromdagen.

Jag har tagit ett stort steg idag, Läs mer »

Nu har Åke lämnat över förkylningen till mig och stora vintersnuvan har brutit ut. Det är inte någon influensa, för jag har ingen feber, men jag känner mig en aning ofräsch, milt uttryckt. Lite småsnuvig är jag nästan alltid, för jag är allergisk för både det ena och det andra, men det här är något helt annat. Förhoppningsvis går det snabbt över och ryggen kännns ganska hyfsad, så det får jag ju vara glad över.

Vädret är oförändrat grått och tråkigt. Nu vill jag ha lite sol! På förmiddagen idag kom de från Disab och sög bort all gammal kolstybb och kutterspån, som man fyllt trossbotten med som isolering i det eldskadade rummet. Den delen av huset är byggd 1947 och då fanns väl inte de moderna isoleringsmaterialen utan det var kolstybb och kutterspån som gällde.



Här har bilen kommit. Jag är lite förvirrad över vad bolaget heter, för det stod Disab på bilen, men på killarnas overaller stod det Gisab?






De drog en grov slang från bilen och in genom fönstret och sedan kopplade man till ett munstycke och så sög man ut all bråte. Det fungerade som en stor dammsugare. Väldigt smidigt och bra var det att kunna ta det genom fönstret och slippa dra slangen inne i huset.

Så här rent och fint blev det på golvet. Nu får vi se när nästa fas i renovering kommer och vad det innebär. Det måste ju vara att få ordning på skorstenen. Under tiden surrar och går bergvärmens elpanna. Det lär bli en dryg elräkning, men jag är så tacksam över att slippa frysa.

I eftermiddag ska Åke på Vårdcentralen för att kolla blodtrycket och innan dess ska vi gå på Biblioteket och se på en utställning om gamla båtar. Jag känner mig väl inte speciellt intresserad av att gå där och nysa och sprida basselusker omkring mig, så Åke får eventuellt gå dit själv. Få se hur jag lägger upp det.

Det blev påfyllning på snötäcket i natt och det snöar fortfarande lite lätt och det är -3°. Jag såg när jag satt och såg på TV igår kväll att det blåste och yrde och snöplogen gick förbi ett par gånger. Ungefär en 6-7 cm har det nog kommit ner. Just nu sitter Åke ute i traktorn och skottar snö på storgården, för vi tänkte ta oss en vända ner på Klintehamn lite senare idag. Han är ännu ordentlig förkyld, men har i alla fall ingen feber. Min rygg är lite bättre, men jag tror nog att jag ska hålla mig ifrån både snöskyffeln och dammsugaren idag också.

Det hade inte varit så dumt att haft de här små herrarna som hjälp i snösvängen.
Det är Gaetano och Edoardo, fotot taget januari 1996.

Nu har jag en TV-kändis med i min blogglista. Eva Andersson med sin blogg Skatans Tankar blev intervjuad igår kväll i TV4. Inte nog med att hon finns med på min blogglista, jag träffade henne när vi var i Stockholm på bloggfesten, där hon också var nominerad till ett pris.

Hade du inte tillfälle att se inslaget så kan du titta här. Klippet startar med lite reklam så ha tålamod!

Hälsoläget på Stenstugu är följande. Åke ligger nerbäddad på soffan, för han är ännu riktigt förkyld och har också fått lite lätt feber. Tre influensasprutor räckte visst inte för hans del. Min rygg är en aning bättre och jag har sovit utan problem, men får nog ta det lite lugnt idag också. Fredagsstädningen får vänta tills i morgon.

Renoveringsläget är att killarna från PEAB varit här och brutit bort golvet idag på morgonen, på måndag kommer det en bil som ska “dammsuga” bort all kolstybb i trossbotten. Sedan ska skorstenen åtgärdas, hur vet vi inte ännu. Vi ska också åka till Snicken och se vad vi ska ha för golv, så att det är beställt och klart när det är dags att lägga in det.

Grått och ett par grader kallt och lite lätt snö yrande i luften är det idag också. Nu längtar jag verkligen efter solen och dagsmejan som kan få snötäcket att smälta undan lite. Många vinterbilder har det blivit i år och nu skulle det sitta bra att få visa några vårtecken, men det kommer väl snart får vi hoppas. Tills det blir dags kan man ju alltid drömma om våren och det ultimata vårtecknet, blåsippor. Det här fotot tog jag den 2 februari 2008. Då var vintern av ett helt annat slag än i år.

För att återgå till vinterbilderna, här är ett foto från Klintehamn, taget någon gång 1947-48. Då var det riktiga vintrar med massor av snö. Jag är född 1940 och det är så här jag minns min barndoms vintrar. Det var ju så roligt med all snö, vi åkte skidor, var med på slädpartier, grävde snögrottor och roade oss på alla tänkbara sätt. Jag hoppas att dagens barn har haft lika kul i vinter som vi hade då.

…när man inte har riktig koll på vad det är som händer och jag pendlar liksom mellan hopp och förtvivlan. Jag försöker intala mig att vi haft en orimligt stor tur att det inte gick värre, men samtidigt kan jag ju inte låta bli att tycka att det är förfärligt tråkigt och tungt. Idag har det inte synts till någon hantverkare av någon sort. Läs mer »

Nu sitter jag på biblioteket i Klintehamn på väg från bilverkstaden till frissan. Vi har haft en ganska fin dag, men det är rätt mycket snö och när jag åkt hemifrån var det -3 grader.

Det där flytet som jag skröt med tidigare i vinter tycks ha lämnat mig totalt. I måndags var vi i Visby dels för att besiktiga bilen och dels för att Åke skulle på reumatologen. Bilen gick inte igenom besiktningen på grund av ett fel i motorstyrningen. Lambdasensor nummer två var paj och måste bytas. Den andra bytte vi för ett par månader sedan och det kostade 2 700:-, så den här lär kosta lika mycket. Läs mer »

Snöbyar och ett par grader kallt är det idag, vintervädret håller i sig. Åke har just kommit in efter att ha varit ute och skottat och jag har väl inte gjort så mycket nytta ännu. Idag händer ingenting speciellt, dagen får gå i slöhetens tecken. Jag ska försöka se reprisen nu på förmiddagen av “Drottningen och jag” som vi missade. Jag såg en del via SVTPlay häromkvällen, men sändningen hakade upp sig ett par gånger och när jag sedan såg att det skulle gå i repris idag så stängde jag ner det. Men jag tyckte att det var lite fascinerande att Farah Diba, som levat i exil i 29 år, ännu kräver att bli tilltalad med “Ers majestät”. Läs mer »

….det var väl roligt, hurra! Okej, känslorna är delade, hade vi inte måst åka till Visby idag hade det väl fått gå an, men nu känns det lite jobbig, för det snöar ganska kraftigt. Hoppas att det ger sig tills vi ska iväg någon gång vid lunchtiden. Så här ser det ut när jag tittar ut genom fönstret på hallen, där jag sitter vid min dator.

Åke har fått en kallelse till lasarettet för att få sin andra vaccinspruta. Den första fick han på vårdcentralen här i Klintehamn och jag har ringt dem och frågat om vi verkligen måste åka 7 mil för att han ska få den andra och de påstår att det måste vi, så det är väl bara att ge sig iväg. Tur att dubbdäcken är på!