Category: Veckans bloggtema

Veckans Bloggtema - Mat

Av Ingrid, 23 mars 2010 20:56

På grund av tidsbrist fuskar jag lite med temat den här veckan.
Jag vill att du skriver om din relation till mat. Då har du också chansen att vinna ett exemplar av Hillevi Wahls nya roman Hungerflickan
.

Så skriver Mymlan och då är det klart att jag måste vara med.

Mat måste vi alla ha, men vi har nog lite olika sätt att se på maten, på vårt dagliga bröd, som det inte är så självklart för alla i världen att få.

- Ät upp maten, sa mamma, Fortsätt läs 'Veckans Bloggtema - Mat'»

Share on Facebook

Veckans bloggtema - Välj själv - Ålder

Av Ingrid, 15 december 2009 22:02

Den här veckan tänkte jag inte ge er ett specifikt tema, däremot tänkte jag att ni ska få välja och skriva om något av de teman som redan passerat.

Så skriver Mymlan i Bloggvärldsbloggen och jag valde ett tema som jag inte skrivit om tidigare som veckans bloggtema, däremot har det varit med i Tjejsnack, ämnet är ålder. Det jag skrev i tjejsnacket tycker jag gäller även idag, så här kommer frågorna och mina svar.

Tjejsnack 20 aug-07

Krister, jag och kusin Görans dotter Kia (Karin) Foto Göran Svanborg

Krister, jag och kusin Görans dotter Kia (Karin) Foto Göran Svanborg


Fortsätt läs 'Veckans bloggtema - Välj själv - Ålder'»

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Jämställdhet

Av Ingrid, 19 november 2009 15:34

I Wikipedia står det här att läsa om jämställdhet:

Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen. Jämställdhet innefattar mäns och kvinnors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter och innebär att kön inte skall vara ett omotiverat hinder för personlig utveckling. Det inkluderar därmed bland annat samma möjligheter till samhällsinflytande, ekonomiskt oberoende, företagande, och utveckling i arbetet.

Att det inte fungerar så idag är nog de flesta medvetna om. När man måste kvotera in kvinnor i styrelser och på arbetsplatser, när kvinnor blir avskedade för att de blir gravida och när kvinnor fortfarande 2009 har lägre lön än män för samma arbetsinsats, då kan man inte tala om att jämställdheten kommit särskilt långt.

Även om män och kvinnor hjälps åt med barn och hemarbete, så är det nog ännu många män som förväntar sig markservice, särskilt det som tillhör den lite äldre generationen. Jag hörde Gudrun Schüman Fortsätt läs 'Veckans Bloggtema - Jämställdhet'»

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Språk - Förstår du gotländska?

Av Ingrid, 10 november 2009 19:11

Den här veckan tycker Sofia,”Mymlan” på Bloggvärldsdbloggen att vi ska försöka kommunicera på annat sätt än bara genom det skrivna ordet. “Skriv, rita, fota, sjung, filma det du vill säga om språk”, skriver hon och här kommer mitt försök att vara lite kreativ. Hoppas du förstår min gotländska.


Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Min favoritblogg

Av Ingrid, 03 november 2009 12:50

Den här veckan ger Sofia på Bloggvärldsbloggen oss en lite annorlunda uppgift. Hon vill att vi ska presentera vår absoluta favoritblogg och det är ingen lätt uppgift.

Jag har många bloggar som jag tycker väldigt mycket om, det syns om inte annat i min blogglista. De bloggarna läser jag alltid när jag ser att de är uppdaterade, sedan finns det andra som jag håller en lite mera sporadisk kontakt med, men också tycker väldigt mycket om. Inte kan jag plocka ut bara en eller ett par som favoritblogg? Vad tycker då alla de andra som jag har regelbunden kontakt med och som jag är så glad över att få kommentarer ifrån? Nej det går inte, för var och en är så speciell och jag kan inte sitta som någon sorts jury och peka ut den ena eller den andra.

En del av mina favoritbloggar har jag följt i många år, en del är alldeles nya bekantskaper. En del vill jag följa för att de har enormt vackra foton, en del är det alltid lite extra spännande när man ser att de är uppdaterade, för man vet aldrig riktigt vilken riktning det är på inlägget, åter andra läser jag för att de berättar en historia som jag vill följa oberoende av om den består av sorg eller glädje. Några har bra boktips och åter andra handlar om miljö och konsumentfrågor och så är det naturligtvis Gotlandsbloggarna och Italienbloggarna och…………..

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Stress

Av Ingrid, 23 oktober 2009 12:35

Idag har det hitintills varit mest mulet och grått och i morse regnade det en skvätt, men solen har brutit igenom då och då och jag har just kommit hem ifrån en förmiddagspromenad. Det är alldeles stilla och en 7-8°, så det var riktigt behagligt ute.

Jag kollade vad Sofia på Bloggvärldsbloggen har för bloggtema den här veckan och det är stress, något som väldigt många människor upplever dagligen. Stressen när man är försenad och stressen över allt man har ogjort och stressen över det man inte kan påverka i tillvaron. Någonstans läste jag, att om man känner sig riktigt lycklig, var riktigt nöjd med sin arbetssituation och allt i sin tillvaro, då var man inte helt frisk. Det lät lite knasigt, men det ligger nog mycket i det. När allt i tillvaron verkar toppen, när man har flyt och tycker att allt fungerar som det ska, är nog nivån av stresshormon så hög att det inte ska mycket till för att de där lyckokänslorna snabbt förbyts i tungsinne. Jag ska inte leka amatörpsykolog, men tror att gränsen mellan euforisk lyckokänsla och utmattningsdepression är hårfin.

Vad upplever jag som stressande i mitt liv? Naturligtvis först och främst den där vardagsstressen jag känner när jag helt plötsligt upptäcker att tiden rusat iväg och det bara är en halvtimme kvar till middagen. Snabbt skrotar jag planerna på vanlig kokt potatis. Skalar och skär sönder potatisarna och gör potatismos i stället, det går på nolltid. Pannbiffen kan eventuellt bytas ut mot färdiga köttbullar från frysen. Den stressen är det inga som helst problem att hantera. Eller när jag har en uppgift att göra, som jag inte inte är riktigt säker på att jag klarar av, det fixar jag. Likadant när jag står inför ett möte som jag inte är riktigt säker på vart det ska leda, då känner jag stress, men den är övergående. I sådana situationer är stressen positiv och innebär att man blir kreativ och hittar lösningar på de problem som dyker upp.

Den mest stressande situation jag varit utsatt för hitintills, var när jag sökte ett jobb som kamrer i Klinte Församling för så där 20 år sedan. Jag är ganska lugn och brukar inte hetsa upp mig i första taget, men när jag kom upp till församlingshemmet för en intervju och möttes av hela kyrkorådet, som bestod av en massa bekanta människor, då kan man verkligen prata om stress. Jag har aldrig upplevt något sådant varken förr eller senare. Hjärtat bankade som en stångjärnshammare, jag blev så torr i munnen att jag inte kunde prata och jag kunde nästan inte uppfatta frågorna som kom från än den ena än den andra. Att jag inte fick det jobbet är verkligen inte konstigt, jag måste ha gjort en synnerligen slät figur. Då var stressnivån hög, men så fort jag gick därifrån sjönk pulsen och det hela var över.

Den inre och negativa stressen, är det värre att tackla. Tankarna på allt det man skulle ha gjort, men inte gjorde, allt det man skulle ha sagt, men inte sa och tankarna på vad som väntar bakom knuten? Funderingarna på hur barnen har det, om jag varit en mamma som gett dem en bra grund att stå på, eller om jag är skulden till deras eventuella tillkortakommanden?

Jag är nog lite av ett kontrollfreek och förut kände jag att jag hade kontroll och att jag kunde påverka min tillvaro, men så känns det inte längre och det får mig att känna stress och frustration och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Långa skogspromenader brukar psykologerna rekommendera, så det brukar jag ta till när det känns tungt. Och jag känner stor tacksamhet att jag kan ta mina vändor ner till stranden, det är inte allom förunnat.

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Kroppen

Av Ingrid, 12 oktober 2009 17:14

Kroppen och vad vi har för funderingar kring den, vår eller andras, tycker Mymlan på Bloggvärldsbloggen att vi ska skriva om den här veckan och det tycker jag är ett intressant ämne, för visst har man och har haft många funderingar kring kroppen både utseendemässigt och funktionellt.

Jag var en liten rundkindad, mörk flicka med rosett i håret, ojämna fula tänder och utstående öron, så upplevde jag mig själv i alla fall. Fortsätt läs 'Veckans Bloggtema - Kroppen'»

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Jante

Av Ingrid, 16 september 2009 9:53

Den här veckan vill Mymlan på Bloggvärldsbloggen att vi ska skriva om hur vi ser på Jantelagen. Eller kanske snarare de föreställningar vi har om densamma, och hur den finns med i våra respektive liv. Mymlan föreslår att vi ska skriva en lista över våra dåliga egenskaper eller kanske göra tvärt emot vad Jantelagen bjuder, skryta och skrävla.

Här kommer mina tankar på Jantelagen tes för tes, en del sanningar och en hel del skryt och övermod, vilket som är vilket får du fundera ut själv.

1.Du skall inte tro att du är något. Hur många gånger har man inte fått höra det, inte som vuxen kanske, men som barn. Så fort man vågade kaxa sig lite fick man det slängt i ansiktet av andra barn, du ska inte tro att du är något!. Jag tror inte att någon vuxen sagt så till mig, men tänk så elakt och så gement att säga så, alla har vi väl rätt att vara någon/något. Jag tycker att jag är något, att jag har en hel del att var stolt över, även om det finns mycket som jag ångrar i mitt liv och mycket som jag skulle vilja ha ogjort, men ändå är jag ganska nöjd med mig själv och tycker verkligen att jag är något. Hu och fy, så får man inte tänka!

2.Du skall inte tro att du är lika god som vi. Vad är en god människa? Är den godast som skänker mest till välgörenhet? I så fall är jag nog inte speciellt god, för min insats på den fronten kunde vara betydligt bättre. Är den godast som är hjälpsam mot andra? Jag är nog inte speciellt hjälpsam heller om sanningen ska fram. Det är ingen som ringer in till “Det ska vi fira” och önskar låtar till mig och det är ingen som ger mig “Dagens ros” för att jag hjälpt till med ditten och datten och vems fel är det? Det måste ju vara mitt eget. Å andra sidan så försöker jag att leva så att jag inte ska göra andra människor ledsna eller besvikna, jag försöker se till andras goda sidor och dömer ingen i förväg, det måste ju innebära att jag är minst lika god som alla andra.

3.Du skall inte tro att du är klokare än vi. Jag vet att jag inte är något ljushuvud, jag gick ut realskolan med ganska medelmåttiga för att inte säga dåliga betyg, men jag har vuxit till mig och jag tror att jag med åren har ett fått ett visst mått av klokskap. Mina senare skolbetyg, när jag pluggat på Komvux till exempel, har varit snudd på toppenbetyg. Jag är fortfarande ingen Einstein och kommer aldrig att bli det, men visst sjutton är jag en stjärna på både det ena och det andra!

4. Du skall inte inbilla dig att du är bättre än vi. Tycker jag att jag är bättre än andra? Jo, tänk för att det tycker jag ibland. Det händer att jag blir förfärad över hur människor uttrycker sig och beter sig. Hur föräldrar låter sina barn går fram som ångvältar och vilket språk de sedan använder när det tröttnat på de små ångvältarnas framfart. Då sätter jag mig på mina höga hästar och förfasas över hur folk uppför sig och tycker att jag är en aning bättre än de är.

5. Du skall inte tro att du vet mer än vi. Det är klart att det finns saker som jag vet, som inte andra vet och känner till. Och det jag inte vet, har jag förmågan att ta reda på och det är väl det viktigaste, att man inte bara slår sig till ro och säger till sig själv “nej, det här kan jag inte, det här vet jag ingenting om”. Sen gäller det att veta sin begränsning, det är nog det viktigaste av allt.

6.Du skall inte tro att du är förmer än vi. Det har man ju fått lära sig - att se upp till andra människor som visat sig duktiga och dugliga. Att veta sin plats här på jorden. Men vem säger att jag inte skulle kunna vara förmer än någon annan? Varför skulle inte just jag kunna ha någon dold talang som skulle få andra att häpna. Det gäller bara att plocka fram den där talangen, för jag är övertygad om att den finns. Och den dagen jag finner det så kommer jag att känna mig väldigt övermodig och förmer än andra i min omgivning. Det är en utopi, jag vet det, men drömma får man väl?

7.Du skall inte tro att du duger till något. Fel, fel, fel! Visst duger jag till något och visst duger jag något till. Jag tycker att jag har bevisat att jag duger till både det ena och det andra både som maka, lantbrukarhustru och mamma. Jag har pluggat och förkovrat mig och det har gjort att jag har haft bra jobb. Att vara duglig, att vara duktig, att klara sig själv, att genomföra det man startat, det är sådant som har genomsyrat mitt liv. Jo jag duger!!

8.Du skall inte skratta åt oss. Visst måste man skratta ibland åt människorna och hellre det väl än att gråta. Många tror att de är så märkvärdiga och är så stöddiga, så det är rent löjeväckande, då måste man ju skratta åt eländet.

9.Du skall inte tro att någon bryr sig om dig. Jag vet i alla fall en som bryr sig om mig och har gjort så i över 50 år, min Åke. Annars är jag dålig på sociala kontakter, men vet att det trots allt finns några som verkligen bryr sig om mig och det är en stor styrka. Hade jag inte den känslan skulle det vara ganska ensamt här på jorden. Jag kan sakna att jag inte har några nära vänner eller väninnor att ha gemenskap med, men det är som det är och felet till det ligger hos mig själv, så det kan ingen annan lastas för.

10.Du skall inte tro att du kan lära oss något. Jag känner att jag kanske bryter mot den här regeln/lagen ibland och är lite för snabb att komma med information och tillrättavisningar när jag ser något felaktigt, men hoppas att ingen upplever mig som en besserwisser för det vill jag absolut inte framstå som, för sådana är hemskt odrägliga. När man uppnått nästa sjuttio års ålder, skulle det väl vara väldigt märkligt om man inte hade fått så pass mycker erfarenhet att man inte skulle ha något att lära ut.

Det här fick bli mina lätt förvirrade tankar om Jantelagen och hur jag ser på mig själv i förhållande till den. Det kanske blev lite personligare än jag tänkt från början, men det bjuder jag på.

Share on Facebook

Veckans Bloggtema - Pengar

Av Ingrid, 19 augusti 2009 13:15

Vilka ämnen hon hittar på, Mymlan på Bloggvärldsbloggen.

Pengar är ett gemensamt värderingssystem för varor och tjänster som är baserat på utbytbara och lagringsbara enheter, och som används som betalningsmedel. Vanligen består detta av mynt och sedlar vars värde delvis garanteras av en stat. I vardagligt tal uppfattas pengar som kontanter, men till begreppet hör även andra godkända betalningsmedel. Så kan man läsa i Wikipedia.

Om jag tänker på kvinnor i min egen ålder, så var det för inte så länge sedan, som kvinnor första gången i livet fick egna pengar den dag de gick i pension. Duktiga, arbetsamma kvinnor, som hela livet varit beroende av att hushållspengar av sina män. Först när de gick i pension fick de pengar i sitt eget namn. Jag minns min svärmor till exempel, det var stort när postbilen kom och hon kunde kvittera ut pensionen. Även om de pengarna gick till hushållet de också, så kunde hon nu känna att hon handlade för egna pengar.

För visst är det så att vi människor värderas efter hur mycket pengar vi tjänar eller hur stora förmögenheter vi har. Hur kan det vara så stor skillnad i hur mycket en människas arbetsinsats är värd? Hur kan en företagsledare tjäna lika mycket i månaden som 125 undersköterskor? Det är märkligt!

Mitt förhållande till pengar är gott, skulle jag vilja säga. Maken och jag har alltid haft gemensam ekonomi och gemensamma konton och vi har aldrig haft anledning att bråka om pengar, något som nog förekommer ibland i ett förhållande. Vi har inte alltid haft gott om pengar, men lyckats att få dem att räcka till, även på den tiden när Åke fick ut och jobba extra utanför lantbruket, för att få in kontanter.

När jag läser DN.se idag är jag mer än tacksam för att vi inte varit i den situation som så många, särskilt unga drabbas av idag. De har lockas till att ta snabba, dyra SMS-lån, som de sedan inte kan betala och skulden hamnar därmed vid kronofogden med betalningsanmärkningar som föjld, betalningsanmärkningar som sedan påverkar hela deras liv i många år.

Här följer några klyschor på ämnet pengar:

Pengar är inte allt här i livet. Nej det är klart att de inte är det, men vem är det som kan kosta på sig att säga en sån sak? Det är den som har gott om slantar och inte behöver fundera på hur de ska få fram pengarna till hyran, eller till barnets skolutflykt till exempel. När plånboken och bankkontot är tomt och räkningarna samlas på hög, då är nog pengabristen något som tär både på äktenskap och förhållanden.

Man blir inte lycklig av pengar. Jag vann en gång, i mitt tycke ganska mycket pengar. Jag talar inte om hur mycket det var, för det som jag tycker är ganska mycket, är småslantar för en del och jättemycket för andra. Blev jag lyckligare? Jo, alldeles i början var jag verkligen lycklig och nästan euforiskt glad. Att det kunde hända mig! Det var helt otroligt! Sen började funderingarna på vad jag skulle kunna göra med de där pengarna och det slutade med att jag just inte gjorde någonting och nu är de i stort sett glömda. Jag har glömt att jag har en del kvar fortfarande och skulle kunna unna mig både det ena och det andra och jag är defintivt inte lyckligare för den där slanten på bankkontot.

Pengar luktar inte. Det är väl ett konstigt uttryck, varför skulle de lukta? Uttrycket kommer från romartiden då kejsar Vespasianus i sin desperation att få in skattemedel lade skatt till och med på de offentliga toaletterna.

Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Ett lutheransk talesätt, som Åke brukar dra till med om någon har gjort en ekonomisk vinst. Och visst är det så, att pengar man fått ihop på sitt arbeta har lite större värde än de som man kommit över på något annat sätt.

I Bloggvärldsbloggen länkar Mymlan till ett blogginlägg av Alexandra Rapaport , där hon lagt ut sin lönespec från Dramaten. Varför gjorde Alexandra det? Tycker hon att hon tjänar bra, eller var det för att visa hur lite hon har i lön? Hon fick många kommentarer på det inlägget och de är ganska intressanta att läsa. Undrar vad som händer om jag lägger ut min pensionsavi???

Share on Facebook

Veckans bloggtema - Tid

Av Ingrid, 11 augusti 2009 12:39

Den här veckan tycker Mymlan på Bloggvärldsbloggen att vi ska diskutera begreppet tid. För min del tycker jag att sättet att se på tid har skiftat under årens lopp.

Så oändligt långsamt tiden gick när man var barn. När man väntade på att fylla år, att man skulle få börja skola och att det skulle bli jul till exempel. Sekunderna tickade fram oändligt långsamt när man låg i sin säng på morgonen och väntade på årsdagsuppvaktning - Ja må hon leva, ja må hon leva….. Och hur lång tid före jul skulle man börja bli snäll för att vara säker på att man skulle få julklappar?

Mitt i livet ville tiden inte riktigt räcka till för allt man skulle velat göra. Man var styrd av klockan, det gällde att passa tiden, för annars sprack all planering. “Jag har inte tid”, hur ofta fick man inte säga det till barnen när de ville att vi skulle göra något trevligt. Men när jag ser i backspeglen är jag förvånad över att man ändå hann med allt som skulle göras, oftast räckte tiden till, för man var ung, stark och effektiv. “Morgonstund har guld i mund” heter det ju och min tid har alltid varit morgonen, då har jag varit i farten, medan jag därmot aldrig gillat att jobba kvällstid. Kvällarna var min tid, min fritid. Jag vill dock inte sätta några som helst moraliska aspekter på det här med morgon- respektive kvällsmänniska. Vi är alla olika och bara vi sköter det som ska göras, spelar det ingen roll om det blir uträttat klockan 05.00 eller 21.00.

Idag har jag all tid i världen. Jag gör det jag vill, när jag vill och lever ett liv nästan utan klocka. Nu gäller det bara att man inte är alltför generös med tiden, då är risken att saker och ting över huvud taget inte blir gjorda. Samtidigt går tiden väldigt fort, åren bara rasar iväg och den där förväntan inför årsdagarna, som man hade som barn, har förbytts i lätt ångest när man inser att ens utmätta tid snart är slut.

Det finns tre olika sätt att hantera tid: Man kan vara tidsoptimist, tidsperfektionist eller tidspessimist.

Tidsoptimisten har stora problem med att passa tiden. Tidsoptimisten stjäl tid av andra när han låter andra stå och vänta. Varför ska jag behöva förslösa min egen tid till att vänta på någon som inte klarar att planera så att han kommer i tid? I Sverige gillar vi inte tidsoptimisten när han lite flåshurtigt dyker upp en halv timme försent - “Du har väl inte väntat?” Annat är det bland annat på Sicilien. Där är alla mer eller mindre tidsoptimister. Utsatt tid är lika med en halv- eller hel timme senare. Bussen som ska komma 8.15 dyker eventuellt upp vid 8.45-tiden, om den över huvud taget kommer. Man har ett helt annat sätt att se på tiden och det fungerar för att de flesta vet vad som gäller. Fast det kan vara försmädligt med den där bussen………

Tidsperfektionisten är en person som klarar av att komma på utsatt tid, varken för tidigt eller för sent. Han kan planera bilresan exakt, han vet hur lång tid det tar att gå och han är en idealisk gäst. Man vet att man inte behöver befara att han dyker upp medan man håller på att snofsa till det där sista och man vet att det inte är någon risk att han blir så sen att det varma blir kallt och det kalla blir varmt.

Tidspessimisten vill alltid vara ute i god tid. Han planerar in punktering på bilen, svårigheter att hitta parkeringsplats och annat som innebär att han måste starta hemifrån väldigt tidigt. Jag lever ihop med en tidspessimist och har fått lära mig att hantera det. Vill jag gå på en promenad och få hämtning efter en halvtimme säger jag -”Kan du hämta mig om en timme!” Då vet jag att han kommer om en halvtimme eller möjligen tre kvart. Jag läste ett kåseri för en tid sedan (jag har tyvärr glömt vem som skrev det) skrivet av en tidspessimist som tagit lärdom av sitt handikapp. Han stämde numera möten på sådana platser där han kunde komma inomhus, i närheten av ett bibliotek till exempel, eller en servering och gärna ett ställe där det fanns en toalett i närheten.

Jag själv då? Jag är nog tidsperfektionist med en viss dragning åt optimisten, men jag brukar klara av att passa tiden (åtminstone för det mesta).

13/8 Jag fick ett så bra tips av Jah Hollis så jag kompletterar med den här videon, som verkligen handlar om tid.

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy