Livet på Stenstugu » Killarnas put drar ögonen till sig

Killarnas put drar ögonen till sig

Av Ingrid, 20 mars 2010 15:25

Den rubriken läste jag i den här tidningen i väntrummet på lasarettet häromdagen. Amelia Adamo är ju inte den som hymlar med varken det ena eller det andra och artikeln handlade om kalsongreklam och vad det är vi tittar efter när vi granskar de där tjusiga modellerna som poserar med olika typer av kalsingar. Nu är jag inte 100% säker på att det var just det här numret, men det är mycket troligt, för de flesta tidningarna i tidningshyllan var julnummer. Rubriken fick i alla fall mitt minne att skena iväg 56-57 år tillbaka i tiden.

När vi var barn gick vi i simskola på Barlastkajen och där fick vi de grundläggande kunskaperna i simning, men så fort vi klarade av att simma ordentligt och tagit en massa märken fick vi bada på hamnen där det fanns ett hopptorn.

Den här bilden, som jag skannat in från en Klintealmanacka, är från en simpromotion 1928, men tornet såg i stort sett likdant ut när jag badade där i början på 50-talet. Den undre avsatsen på det kallades kandidaten och den övre för magistern. Det var väldigt populärt att bada och hoppa där och jag var där så fort tid och väder tillät.

Det var båtar som lossade och lastade i hamnen och besättningsmännen badade givetvis vid hopptornet de också och en dag kom en tysk besättningsman och pratade med mig. Rudi hette han och jag blev väldigt förtjust i honom. Båten låg kvar i Klintehamn ganska länge och vi satt på kvällarna och “tjusade” och det var då jag plötsligt upptäckte en konstig “put” på hans badbyxor.

Jag måste varit 13-14 år, men jag visste faktiskt inte vad det var för något som putade, men kunde ju inte låta bli att titta.

När jag senare tänkte efter, så begrep jag nog vad det innebar förstås, men tänk att jag var så oerfaren och barnslig i den åldern. Det finns nog inte en 13-14 åring idag som inte vet varför det helt plötsligt kan börja puta lite extra i byxorna på en kille.

Efter några dagar seglade båten iväg och nu fick vi nöja oss med att skriva brev till varandra.

Rudi var en väldigt duktig brevskrivare och jag fick långa intressanta brev skrivna med vacker tysk handstil, den är ju lite speciell. Något halvår senare kom båten till Visby och då fick jag tillåtelse av mamma och pappa att åka och träffa min sjöman. Det blev bara ett kort möte, för båten skulle iväg igen och senare mönstrade han på en tankbåt som gick på mellanöstern och kom aldrig till Gotland mera. Breven fortsatte att komma några år till, men till slut tröttnade han väl på att skriva till mig och mina brev, skrivna med hjälp av min skoltyska och lexikon, var väl ingen höjdare att gå och vänta på heller.

Hur är det med er tjejer och killar också förresten - kollar ni in puten?

Share on Facebook

Nostalgi

17 svar på “Killarnas put drar ögonen till sig”

Av Bia, 20 mars 2010 @ 16:09

Kommer inte ihåg när jag lärde mig vad puten var… men vet att när jag var 13-14 år lekte jag och kompisen Ulla med dockor. Dagtid. Framåt tidiga kvällen sminkade vi oss och svassade förbi barackerna där grabbarna på dammbygget bodde… Ha en fin lördagskväll! Kram/Bia

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 20th, 2010 kl 16:25
Det är (eller kanske var) i den åldern man började intressera sig för killar.

[Svar]
Av Lambergsfrua, 20 mars 2010 @ 17:15

Det var riktigt gulligt, Ingrid. Men så där oskyldig och oerfarna var vi faktiskt på den tiden. I alla fall de allra flesta av oss.
Soliga och varma kramar!

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 20th, 2010 kl 17:52
Visst var det så, idag kan man nästan inte tro det

[Svar]
Av Åsa!, 20 mars 2010 @ 18:43

Vilken mysig historia. Undrar vad din sjöman är idag?!

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 20th, 2010 kl 18:59
Det har jag också funderat över ibland må du tro!

[Svar]
Av Johanna Siljehagen, 20 mars 2010 @ 18:45

Vilket roligt inlàgg. Klart man kollar in puten och blir ibland skàmmigt nàr “àgaren” ser…framfòrallt hàr dà killarna har tajtare jeans pà sig. Men hàr verkar de vilja visa. Italienska killarna klàr sig i tajtare plagg àn svenska killar. Jag fick làra mig tidigt om dessa “putar” sà nàr jag vàl sàg det fòrsta, sà visste jag vad det var. :=)

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 20th, 2010 kl 18:52
Jag visste nog vad puten var för något, men hade inte kläm på varför den kunde bli så stor ibland

[Svar]
Av skogsnuvan, 20 mars 2010 @ 19:06

Onekligen en annan mer upplyst tid numera men jag minns då inte att man kollade in nån put när man var 13. Ja kära nån. Skriver brev gör nog inga unga längre möjligen sms och mail. Jag brevväxlade i flera år med en engelsman jag träffat på Mallorca minns jag nu föresten

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 20th, 2010 kl 19:24
Jag önskar att jag hade breven kvar, men det har blivit kastade. Däremot brevväxlade jag med Eva när hon började jobba på Sicilien och alla de breven har jag kvar.

[Svar]
Av Skatan, 21 mars 2010 @ 8:32

Tiderna har verkligen förändrats. Mina äldsta barnbarn är 16 och snart 13 år och jag har ingen aning om när de fick veta och om de vet vad puten är … Sextonåringen helt klart och troligen trettonåringen också. Själv var jag som du … väldigt lite insatt och “började” med killar ganska sent men var inte “utanför” för det. Var ständigt femte hjulet under vagnen. Du försatte mig verkligen tillbaka i tiden och du skriver så braaa!

Kramar!

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 21st, 2010 kl 9:38
Tack snälla Skatan, det gläder mig att du gillar min lilla historia

[Svar]
Av Madde, 21 mars 2010 @ 21:22

Ha, ha, ha, gud så kul, och gulligt!!!
Jag kommer ihåg en gång i “min ungdom”, när jag och min kompis gick ner och la oss för att sola på gamla Kallis.
Vi la oss på en grässlänt uppe, nästan samtidigt kom det två män och la sig PRECIS nedanför oss.
Äldre herrar (tyckte vi då;) 45 ca.
Den ena mannen klädde av sig allt, och då menar jag ALLT, bredde ut sin handduk, la sig ner, tog fram en näsduk (en sån man har i kavajfickan typ) och la över KRONJUVELERNA.
Kallis var smockfullt med folk som solade och badade, han brydde sig inte ett dugg.
Att vi inte dog…
Vi hade hans JUVELER ca en halvmeter ifrån våra ögon, det blev lite för mycket.
Vi kunde inte ligga kvar, vi flyttade och…
Vi kunde tyvärr inte hålla oss, vi brast ut i ett skratt som höll i sig i flera timmar, så fort vi såg mannen började vi skratta så vi grät…
Men han brydde sig inte ett dugg, han fortsatte sola med sin lilla näsduk över snoppen.
Inge PUT, men men det var nog tur för honom det ;D

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 21st, 2010 kl 23:30
Du bjuder ju också på en roligt historia!

[Svar]
Av Ia, 21 mars 2010 @ 21:44

Ja, det där var en söt historia!!!!!

[Svar]
Av Pia, 21 mars 2010 @ 22:12

Härlig berättelse och fina gamla bilder!

Jag var nog rätt medveten när jag var 13-14, det var ju på 70-talet - efter den ’sexuella revolutionen’ under senare delen av 60-talet.

Och nu är det dax att göra kväller, snart måndag och full fart igen.

Kram

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 21st, 2010 kl 23:29
Tack för att du tittade in

[Svar]