Livet på Stenstugu » Idag har jag tagit ett stort steg

Idag har jag tagit ett stort steg

Av Ingrid, 01 mars 2010 10:27

Det regnar på Gotland idag och snön och isen smälter verkligen undan i rasande fart. Nu har vi äntligen lämnat februari månad och gått in i mars och därmed tagit ett kliv närmare våren.

Mars

Snart vårdagjämning och en ny årstid.
Den årstiden må innebära nya gräl och tvister
men i en hoppfullare värme och i ett ljus där man ser långt.

Så står det i en av mina 10-årskalendrar den 1 mars och ljuset blir allt mer dominerande. Timern till ytterbelysning fick ännu en justering häromdagen.

Jag har tagit ett stort steg idag, en bagatell kanske det kan tyckas, men känslomässigt ganska omvälvande - jag har skrivit ut en ansökningsblankett på Gotlands Kommuns hemsida - Ansökan om seniorbostad - ännu vet jag inte om jag kommer att fylla i den och skicka iväg den, men efter den här vintern inser jag att någon ändring måste vi nog komma fram till snart. Helst skulle jag ju vilja ha en “vanlig” lägenhet i Klintehamn, men den måste i så fall ligga på nedre plan utan trappor och en sådan lär det väl bli svårt att få tag i.

Share on Facebook

Kropp och själ, Nostalgi | seniorboende, vallemo

18 svar på “Idag har jag tagit ett stort steg”

Av Ann-Marie, 01 mars 2010 @ 10:37

Javisst är det härligt när gräsmattan tittar fram igen men ändå tänker jag att det är ju sportlov nu.
Flytta ja det är ett stort steg det, att bryta upp från alla minnen.Jag brukar tänka att flytta är bäst att man gör när man ännu kan styra och ställa själv. Inget lätt beslut men det kommer allt närmare, även för mig.

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 1st, 2010 kl 11:12
Precis så känner jag. Jag vill få en ändring till stånd medan jag ännu har en valmöjlighet och en möjlighet att själv påverka. Men inte är det lätt inte!

[Svar]
Av Iréne, 01 mars 2010 @ 11:51

Jag förstår hur du tänker,vi har samma tankar och kval
men det gäller att hitta en bostad där man trivs, och inga
trappor vid vår ålder
Man behöver nog tid att vänja sej vid tanken

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 1st, 2010 kl 12:13
Så är det, man behöver verkligen vänja sig vid tanken att inte vara kvar här vid Stenstugu. Och jobbigast är det ju för Åke som är född här på gården.

[Svar]
Av ingmarie, 01 mars 2010 @ 13:40

Ibland så måste man ta det steget och bryta upp vare sig om man vill eller inte, ni får det kanske lättare med en lägenhet, men det kanske tar tid, ja vi vet ju inte om den här vintern blir samma nästa år. Var i klinte i lördags och hämtade biljetter till Cadillac på rondo i mars, var även i klädesaffären men hittade inget …som vanligt…sedan vidare till västerhejde loppis,,,inget där heller
kram

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 1st, 2010 kl 17:46
En helt misslyckad shopping med andra ord, man kunde tro att det var jag. Tur att du fick dina biljetter i alla fall.

[Svar]
Av anki, 01 mars 2010 @ 17:28

Det är inte lätt, hur det än är så vill man helst bo kvar hemma så länge som möjligt, men det är mycket jobb med stort hus med allt som hör till både ute och inne.
Alternativ en egen lägenhet på bottenplan,, svårt val.. men kan du inte ställa dej i bostads kö och har du tur så kanske det blir lämplig på nedre plan ledig?

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 1st, 2010 kl 17:47
Jag har faktiskt anmält oss till den vanliga bostadskön också,så får vi väl se hur det löser sig sen.

[Svar]
Av Sylvia, 01 mars 2010 @ 21:38

Det måste vara ett stort steg för er båda men det kan väl vara bra att börja vänja sig vid tanken som du skriver. Ska det ske så börja inte för sent så ni hinner njuta av det nya livet. Vet av egen erfarenhet att en flytt från ett hus tar väldigt på krafterna och särskilt när man bott så många år som ni gjort.Förändringar kan många gånger kännas riktigt spännande.
Kram Sylvia

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 2nd, 2010 kl 9:15
Det känns verkligen både skrämmande och spännande. Blanketten är ifylld, adressen påskriven, nu ska det bara ett frimärke på.

[Svar]
Av Eleonora, 02 mars 2010 @ 9:09

Ansökan om seniorboende - ett mycket stort steg för dig och Åke. Förstår att många sömnlösa nätter föregått din ansökan, men än så länge har du ju bara begärt in papper. Att flytta är jobbigt men faktiskt även upplyftande. Jag har flyttat många gånger i mitt liv och har lärt mig att inte fästa mig vid platser och prylar alltför mycket. Man tar med sig de utvalda möbler som kan tänkas få plats i den nya tillvaron och så får man glädja sig åt alla nymodigheter och lättheten att bo modernt med fastighetsskötare som tar hand om grovjobben. OCH man ska flytta på sig medan man orkar och kan - det tror jag är viktigt. OCH att inse att “nu börjar en ny period i mitt liv”. Åke har ju många tunga jobb på gården - nog vore det skönt för honom att slippa ifrån dem?

Den lycka och det långa boende Åke och du har haft i ert fina hus finns ju kvar för alltid i era minnen. Att på äldre dag få det litet bekvämare vore väl inte så dumt? Kolla på du med någon fastighetsförmedling. Man vet aldrig vad som kan dyka upp som en blixt!

Det blir spännande att få höra hur det kommer att gå för er. Många många kramar från Eleonora

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 2nd, 2010 kl 9:17
Jag känner också att vi måste ta det här steget medan vi ännu har möjlighet att själva påverka och blir tvungna av olika skäl. Jag har ansökt om seniorboende, satt upp mig i Gotlandshems bostadskö och håller koll via Hemnet.se ifall det skulle dyka upp någon trevlig bostadsrätt.

[Svar]
Av skogsnuvan, 02 mars 2010 @ 9:17

Svårt svårt. Hoppas att det är många år innan ni måste börja fundera i verkliga banor på det. Tänk bara allt man samlat på sig. Det är inte lätt att bli gammal det är en sak som är säker. Ett hem är ens borg och rötterna är hårt rotade i ens hemgård.

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 2nd, 2010 kl 9:19
Så är det Anita, om någon vet så är det du som kämpar på därupp på din gård vid Fisksjön. Men jag känner att det börjar dra ihop sig och att vi aktivt måste börja fundera på hur vi ska ha det i framtiden.

[Svar]
Av elisabet, 02 mars 2010 @ 9:41

Vi flyttade in i ett 55+ boende när vi flyttade till Örebro.
Det bästa vi gjort. Visserligen bor vi inte i markplan utan 4 trappor upp men med hiss så är det inga problem. Dessutom finns det en fin innergård som används flitigt av alla i huset. En annan fördel med lägenheten är att den är ljus, har inga trösklar och breda dörrar med tanke på att man skall kunna bo här även om man anväder rullstol.

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 2nd, 2010 kl 10:58
Det låter som om ni ordnat det jättebra för er. Hoppas att vi också hittar en acceptabel lösning.

[Svar]
Av Agneta, 03 mars 2010 @ 1:46

Hejsan, Ingrid!
Tack för grattishälsningen och goa rader om ischiaseländet. Det värmer gott om ryggen när någon förstår hur hemskt det är, så all ära till dig för ditt fina och informativa inlägg:-)

Bra att du har börjat leta annat boende som du varit inne på tidigare. För som många skriver så tar det tid att vänja sig vid nyheter och bäst att passa på medans ni är “unga”. Hoppas ni hittar något litet radhus eller lägenhet med liten täppa eller liknande i markplan så att omställningen inte blir för stor. Förstår så väl att Åke kommer att få det lite mera jobbigt då han är född på gården. Ack ja, bra attt se om sitt hus i tid, för attans så fort tiden går.
Det blir också en dyr historia när det är dags för lite reparationer här o där när man har en så stor gård. Roligare att spendera pengarna på resa till dottern och stanna länge i solen när det är ruskväder här hemma:-)
Lycka till med allt det nya som säkert blir spännande. Att bo kvar krävs ju att någon av barnen tar över och att det finns plats för båda familjerna, vilket kan vara en bra lösning för några och mycket illa för andra.
Ni kommer säkert att fatta ett bra beslut så att ni båda blir nöjda.

Grattis till att operationen äntligen blir av. Det var ju på tiden!
Lycka till nu med allt som står på listan!
Kramen, Agneta

[Svar]
Svar av:Ingrid mars 3rd, 2010 kl 10:18
Tack Agneta!
Ja listan är lång, men nu försvann ju i alla fall en post. Hör inte den där skorstensnissen av sig snart får jag väl ringa och stöta på. Det verkar som om man måste vara aktiv hela tiden för att någonting ska hända.
Det där med alternativt boende känns jobbigt, men nu är processen igång och på något sätt ska det väl lösa sig.

Att något av barnen skulle flytta hit och att vi skulle bo ihop är nog inget alternativ att tänka på. Vi bodde tillsammans med mina svärföräldrar i många år. Det gick, men inte mera heller. Och så ont vill jag inte mina egna barn. Det får lösa sig på något annat sätt!

[Svar]