Novembernostalgi och höstgåva från Lisbeth
7° Idag är det den första november, den första dagen i den gråaste och tristaste månaden på året. Just nu skiner solen så vacker, men även när det var mulet var det varit ganska skönt ute, för det blåser inte och då kan jag vara ute i nästan vilket väder som helst, så en förmiddagspromenad tog jag mig när morgonsysslorna var avklarade. Åke gick med en liten bit han också, men sen vände han och gick hem och hämtade bilen, för han skulle till Pressbyrån och hämta dagens DN.
När jag gick där i Värsändekvior funderade jag på hur det fungerade på höstarna här vid Stenstugu förr i tiden, när jag och Åke var nygifta och huset var fullt av folk. Vi var som mest fem vuxna och två barn i hushållet och allt var mera tungarbetat, både tvätt och städning och matlagningen mera komplicerad med återkommande slakter och storbak. Det dracks morgonkaffe innan man gick i ladugården och sedan vid 8-tiden var det dags för frukost, som ofta bestod av stekt fläsk, stekt potatis och ägg eller kokt saltströmming, den avslutades alltid med havregryns- eller rågmjölsgröt. På förmiddagen dracks det förmiddagskaffe med både bullar, skorpor och kakor och lunchen var ett ordentligt lagat mål mat där det alltid ingick efterrätt. Sedan var det “otendag”, eftermiddagskaffe och på kvällen efter jobbet i ladugården var det någon lättare förtäring i form av gröt, välling, kräm och mjölk eller smörgås och kakao eller något liknande. Allt det här innebar att om det skulle göras något speciellt behövdes det hjälp. För någon generation tillbaka hade man pigor och drängar på gården, men nu fick man i stället leja in extrafolk.
Jag såg i Allnakku att den 9 november är det Lauräkningsdagen och om jag inte tar helt fel måste det betyda lövräfsningsdagen. Min svärfar fyllde år den 24 november och då skulle trädgården vara fin och i ordning för vintern. Till höstjobben i trädgården anlitades Märta och Hildur. Det var två rekorderliga damer från Klintehamn, som drygade ut pensionen med att gå runt i trädgårdarna och hjälpa till och det de utförde kan man väl jämföra med nutidens hushållsnära tjänster. Det var bara det att de inte var avdragsgilla, å andra sidan fick de ju betalningen, som jag misstänker inte var så märkvärdig, direkt i handen.
Den dag det bestämts att de skulle komma hämtade svärfar eller Åke dem med bilen och damerna anlände medförande räfsor och spadar, för man ville ju ha sina egna redskap. De räfsade ihop alla löv, kanthögg och grävde rabatterna och kanthögg, rensade och krattade grusgångarna. På den tiden var det bra många fler grusgångar och rabatter att ta hand om än det är idag. Jag har sått till mycket med gräsfrö för att underlätta för mig själv. Det är ju bra mycket enklare att köra över de här ytorna med gräsklipparen då och då än att hålla på och hacka och rensa. De här damerna klarade av allt höstjobbet i trädgården på en dag. Karlarna på gården bistod med att hjälpa till med att köra bort alla löv och allt skräp, annars skötte Märta och Hildur allt själva. Svärmor och jag passade upp med frukost, förmiddagskaffe, middag och eftermiddagskaffe.
Ett år kom de den 11 november, det hade börjat snöa på morgonen, men det hindrade dem inte, utan de satte igång med gott mod. Hela dagen höll de på i snöslask och väta, men de gav sig inte, utan när kvällen kom var allt klart och tur var väl det, för sedan fortsatte det att snöa och snön försvann inte förrän till våren.
Det enda de inte gjorde var att gräva trädgårdslandet. Vi har styv lerjord, så den måste vändas på hösten för att bli någorlunda medgörlig till vårsådden. Trädgårdslandet grävde Åkes farbror Gustav, som också bodde här på gården. När han inte orkade längre, hade vi en annan man som hjälpte oss med det.
Nu klarar vi av vårt höstbruk själva, fast inte gör vi det på en dag precis, utan det får bli lite efterhand och det går bra det också.
I mailboxen hittade jag en trevlig hösthälsning från Lisbeth, som har sina fina katter som modeller. Gillar du katter kan jag rekommendera hennes hemsida, Bebble´s.

Tack Lisbeth!
Share on Facebook
15 svar på “Novembernostalgi och höstgåva från Lisbeth”
Andra länkar till detta inlägg
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Hem






Av Lambergsfrua, 01 november 2009 @ 15:46
Vilken fantastisk berättelse du delar med dig av idag - ren och skär kulturhistoria! Tack snälla Ingrid! Gutemålet är fascinerande, inte mycket man förstår som fastlänning;).
Måste få berätta, att som nybakad lärare hade jag min första tjänst i Ösmo. I klassen fanns en tös, som jag hade svårt att förstå. Jag var helt säker på att hon var invandrare. Kanske från Finland. Jag hade alltså aldrig någonsin tidigare kommit i kontakt med gotländska, varken dialekten eller språket.
Önskar dig en riktigt skön söndagkväll.
Kramar!
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 16:17
Så roligt att du tyckte om den här lilla nostalgitrippen. Gotländska kan nog vara ganska svårt att förstå och gutamål helt omöjligt för ett otränat öra.
[Svar]
Av Znogge, 01 november 2009 @ 16:01
Det kallar jag kulturhistoria! Ja, nog är det mycket som förändrats och det på kort tid…
Kram!
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 16:17
Jag tänkte inte på att det är kulturhistoria, men det är det kanske.
[Svar]
Av pysen73, 01 november 2009 @ 17:49
Det är så spännande att få läsa om hur det var förr. Livet var hårdare på många sätt och vis.
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 18:49
Livet var kanske hårdare, men ändå enklare på något sätt. Då, för 40 år sedan var det ingen som led av utmattningsdepressioner och “gick i väggen”. Kanske hade man så fullt upp att göra att man inte hann tänka och känna efter.
[Svar]
Av Jag, gubben och hundarna, 01 november 2009 @ 19:56
En intressant tillbakablick du bjúder på. Ja konstigt att folk orkade då, inga hjälpmedel som Tvättmaskin. Kvinnan skulle ju göra ALLT, hur orkade dom, hur räckte dagen till, barn, hushåll, djuren och i många fall även hjälpa grannar vid särskilda tillfällen
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 21:28
Tvättmaskin hade vi även om den inte var så avancerad. Den hade en manuell vridmaskin som man körde kläderna igenom och ner i en balja där man hade sköljvattnet. Det var modernt som bara den tyckte jag, som varit med att koka tvätt i en gryta på spisen och skrubba jeans på en skurbräda i badkaret. Det senare var när jag jobbade i en läkarfamilj.
[Svar]
Av margit, 01 november 2009 @ 21:03
Hej Ingrid! har i kväll “hitta” så många Bloggares som är födda på 40 talet.. vilket jag också är. så trevligt!! Inget fel att blogga med yngre men kula ha hittat jämnåriga också…Är från Vännäs utanför Umeå.. men bor i Eskilstuna sedan många år tillbaka. Fyllde 65 i januari… men jobbar heltid antt fortfarande son sjukskötersa..på natten på en GYNAVDELNING…detta är mitt 3e yrke..Trivs bar med jobbet och mina arbetskamrater…har en särbo/smbo sedan drygt 5 år sedan.. vi brukar också resa mycket tillsammans.
Önskar dig o din man en fin vecka !!Margit
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 21:30
Så trevligt att du hittade hit Margit och en så trevlig presentation av dig själv du ger. Jag måste kolla på din blogg.
[Svar]
Svar av:margit november 1st, 2009 kl 21:38
Ja det var roligt! och tack för din kommentar tillbaka! Tänk vad Bloggandet ärroligt!!! Kram!
[Svar]
Av Mien, 01 november 2009 @ 21:32
Jag älskar min trädgård. Men hinner inte med den. Det är sorgligt. Fina trädgård, kanske kommer jag att hinna med dig om ett par år….En äldre kvinna sa till mig en gång:
- Mien, det är synd att du inte är ett dugg intreserad av trädgård, du som har en så fin….
Jag orkade inte ens försvara mig.
Ni har en alldeles otroligt vacker trädgård. Kanske en dag att jag också kan få ordning på min.
[Svar]
Svar av:Ingrid november 1st, 2009 kl 21:35
Tack Mien! Jag är säker på att du en dag kommer att få tid för din trädgård också. Du är ju mitt i livet med jobb, lamm och jordbruk och barnen, man kan inte hinna med hur mycket som helst.
[Svar]
Av Mia, 01 november 2009 @ 22:25
Vilket trevligt inlägg. Det är inte så dumt att tänka bakåt i tiden ibland. Sådana minnen som du har jag inte riktigt, men jag är född och uppvuxen på en bondgård och därifrån finns förstås mycket minnen. Allting mycket mer tungarbetat på den tiden, som du beskriver… Tack för inlägget…
[Svar]
Av elisabet, 02 november 2009 @ 14:37
Kokt saltströmming är min absoluta favoriträtt
Har några i kylen som jag får ta och vattna ur så behöver jag inte fundera på morgondagens middag.
[Svar]