Jodå, jag fick svar….

Av Ingrid, 08 september 2009 16:49

….från Wriglye´s angående den där olyckan jag var ute för med deras fyllda Extra-pastill och snabba var de också för svaret kom redan igår.

Tack för ditt mail beträffande Extra Delight.

Vi ser mycket allvarligt på det inträffade och kommer givetvis att kontakta vår fabrik för att få klarhet i varför din karamell blivit så vass att beskriven situation kunde uppstå. Våra fabriker utför alltid kontinuerliga kontroller utmed hela produktionslinjen för att säkerställa kvaliteten, och vi är därför mycket angelägna om att få information om någonting gått fel. Detta så att vi får möjlighet att rätta till eventuella felaktigheter.

Vi har tidigare inte fått in några klagomål där en konsument skadat sig så som du beskrivit. Dock kan det förekomma att hårda tabletter, med en separat fyllning, kan bli vassa i kanterna när den delar sig. Det är mycket olyckligt att du lyckats skära dig så pass att det krävdes kompress för att stoppa blodflödet. Jag rekommenderar dig att eventuellt ta kontakt med en läkare då en blödning i den omfattningen förefaller allvarlig.

Vi beklagar ännu en gång att du har råkat ut för detta missöde och skickar dig gärna ersättningsprodukter. Sänd oss bara din adress så kommer dessa med posten.

Man beklagar också att det automatiska svarsmailet inte var uppdaterat och skulle se till att det blev gjort omgående. Jag har sänt dem min adress, så får vi se vad de sänder för “ersättningsprodukter”.

Idag har det varit lite grått väder med sol någon stund då och då och ganska blåsigt, men varmt i luften ändå. På förmiddagen gjorde jag att nytt kok äppelmos, för jag vill försöka ta vara på de här stora fina äpplena som ramlar ner från träden. Det är ganska mycket maskhål och skador i dem, men man får skära ur och ta vara på det som är användbart.

Medan jag stod där och rörde i grytan med äppelklyftor lyssande jag på Gotlandsradions Gutamålsprogram. Varje vecka får man ett gotländskt ord där de lämnar tre olika alternativ på vad det kan betyda på “svenska”.

-Jag undrar om Gun skickat in något svar, tänkte jag. Gun är en av dem som jag jobbat tillsammans med på Kupan och hon brukar skicka in svar på de här frågorna.
Då ringde telefonen och när jag svarade sa en glad röst i andra ändan:
-Hej, det här är Gun!

Nog är sånt här underligt, det måste ju finnas någon form av telepati människor emellan. Jag har inte pratat med henne sedan vi var på Kupan någon gång i juni månad. Jag har sett henne någon gång susande förbi i bilen, men inte tänkt mer på henne och så idag, när jag precis stått och funderat på om hon sänt in något svar den här veckan till Gutamålsprogrammet, ringer hon! Vad hon ville? Hon undrade om jag kunde jobba den 16 september och det skulle jag väl kunna tänka mig att göra.

Efter lunch tog jag mig en promenad ner till stranden och när jag kom hem satt vi ute och drack eftermiddagskaffe och åt rester av tårtan från igår. Förresten hittade jag en gratulation till när jag satte på mobilen, det var min syster Barbro som lämnat ett meddelande till mig. Hon hade inte lyckats få tag i mig på telefonen igår.

Share on Facebook

Vilken trevlig årsdag det blev

Av Ingrid, 08 september 2009 10:09

-Hur känns det nu idag, den första dagen på väg mot sjuttio år? frågade min förtjusande make i morse när jag kom ner i köket.
-Alldeles utmärkt, svarade jag och det stämmer verkligen. Jag kan inte märka någon som helst skillnad och efter den trevliga årsdagen kan man ju inte vara annat nöjd och belåten.

Maken hissade flaggan, jag fick röda rosor och choklad, äldste sonen, som är på Åland just nu, ringde ganska tidigt på morgonen, med posten fick jag ett rart grattiskort från min syster Kerstin, som också ringde på eftermiddagen, och i mailboxen kom det flera E-kort under dagen, för att inte tala om alla underbara gratulationer här i bloggen. Vännerna på Facebook har också uppmärksammat min årsdag. Varmt, varmt tack till er alla som givit er tid att lämna en hälsning.

På kvällen hade jag ordnat till en liten fest och då kom yngste sonen och hans sambo hit och av dem fick jag en stor kartong med tulpanlökar, Åkes syster och hennes man kom också och de hade med sig två vackra begonior. Till middagen bjöd jag på avocado och räkröra, oxfilé provencale och sedan kaffe och tårta. Precis när vi ätit färdigt ringde Eva från Sicilien och gratulerade.

Idag när jag satt på datorn och kollade mailen hittade jag de här grattiskorten från Sylvia och Agneta.

Tack Sylvia !

Tack Agneta!

I Gotlandsradion har de haft ett morgonprogram idag där de intervjuat en massa männskor om de är lyckliga eller inte och vad som krävs för att de ska känna sig lyckliga. Svaren har varierat, men genomgående har det varit lyckan över att få vara frisk, något som man kanske inte uppskattar till fullo förrän man fått prova på vad det innebär att vara sjuk. Många svarade också att det är de små glädjeämnena som gör att man känner lycka och att det nog inte är någon som går omkring i ett ständigt lyckorus. Alla har vi våra tunga och dystra stunder då vi tycker att livet är pest. Att ha fått så här många bevis på vänskap och omtanke, som jag fått den här sextionnioårsdagen gör mig väldigt lycklig och glad. Tack till er alla!

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy