Veckans Bloggtema - Pengar
Vilka ämnen hon hittar på, Mymlan på Bloggvärldsbloggen.
Pengar är ett gemensamt värderingssystem för varor och tjänster som är baserat på utbytbara och lagringsbara enheter, och som används som betalningsmedel. Vanligen består detta av mynt och sedlar vars värde delvis garanteras av en stat. I vardagligt tal uppfattas pengar som kontanter, men till begreppet hör även andra godkända betalningsmedel. Så kan man läsa i Wikipedia.
Om jag tänker på kvinnor i min egen ålder, så var det för inte så länge sedan, som kvinnor första gången i livet fick egna pengar den dag de gick i pension. Duktiga, arbetsamma kvinnor, som hela livet varit beroende av att få hushållspengar av sina män. Först när de gick i pension fick de pengar i sitt eget namn. Jag minns min svärmor till exempel, det var stort när postbilen kom och hon kunde kvittera ut pensionen. Även om de pengarna gick till hushållet de också, så kunde hon nu känna att hon handlade för egna pengar.
För visst är det så att vi människor värderas efter hur mycket pengar vi tjänar eller hur stora förmögenheter vi har. Hur kan det vara så stor skillnad i hur mycket en människas arbetsinsats är värd? Hur kan en företagsledare tjäna lika mycket i månaden som 125 undersköterskor? Det är märkligt!
Mitt förhållande till pengar är gott, skulle jag vilja säga. Maken och jag har alltid haft gemensam ekonomi och gemensamma konton och vi har aldrig haft anledning att bråka om pengar, något som nog förekommer ibland i ett förhållande. Vi har inte alltid haft gott om pengar, men lyckats att få dem att räcka till, även på den tiden när Åke fick ut och jobba extra utanför lantbruket, för att få in kontanter.
När jag läser DN.se idag är jag mer än tacksam för att vi inte varit i den situation som så många, särskilt unga drabbas av idag. De har lockas till att ta snabba, dyra SMS-lån, som de sedan inte kan betala och skulden hamnar därmed vid kronofogden med betalningsanmärkningar som föjld, betalningsanmärkningar som sedan påverkar hela deras liv i många år.
Här följer några klyschor på ämnet pengar:
Pengar är inte allt här i livet. Nej det är klart att de inte är det, men vem är det som kan kosta på sig att säga en sån sak? Det är den som har gott om slantar och inte behöver fundera på hur de ska få fram pengarna till hyran, eller till barnets skolutflykt till exempel. När plånboken och bankkontot är tomt och räkningarna samlas på hög, då är nog pengabristen något som tär både på äktenskap och förhållanden.
Man blir inte lycklig av pengar. Jag vann en gång, i mitt tycke ganska mycket pengar. Jag talar inte om hur mycket det var, för det som jag tycker är ganska mycket, är småslantar för en del och jättemycket för andra. Blev jag lyckligare? Jo, alldeles i början var jag verkligen lycklig och nästan euforiskt glad. Att det kunde hända mig! Det var helt otroligt! Sen började funderingarna på vad jag skulle kunna göra med de där pengarna och det slutade med att jag just inte gjorde någonting och nu är de i stort sett glömda. Jag har glömt att jag har en del kvar fortfarande och skulle kunna unna mig både det ena och det andra och jag är defintivt inte lyckligare för den där slanten på bankkontot.
Pengar luktar inte. Det är väl ett konstigt uttryck, varför skulle de lukta? Uttrycket kommer från romartiden då kejsar Vespasianus i sin desperation att få in skattemedel lade skatt till och med på de offentliga toaletterna.
Man ska tjäna sitt bröd i sitt anletes svett. Ett lutheransk talesätt, som Åke brukar dra till med om någon har gjort en ekonomisk vinst. Och visst är det så, att pengar man fått ihop på sitt arbeta har lite större värde än de som man kommit över på något annat sätt.
I Bloggvärldsbloggen länkar Mymlan till ett blogginlägg av Alexandra Rapaport , där hon lagt ut sin lönespec från Dramaten. Varför gjorde Alexandra det? Tycker hon att hon tjänar bra, eller var det för att visa hur lite hon har i lön? Hon fick många kommentarer på det inlägget och de är ganska intressanta att läsa. Undrar vad som händer om jag lägger ut min pensionsavi???
Share on Facebook17 svar pÃ¥ “Veckans Bloggtema - Pengar”
Andra länkar till detta inlägg
RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI
Hem


Av Ã…sa!, 19 augusti 2009 @ 13:37
Tänk så mycket bråk i världen som grundar sig i pengar. Egentligen är det ett otyg, men vad skulle vi ha istället?
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 16:04
Något måste vi ju ha att reglera våra inköp och tjänster med och byteshandlens tid är väl i stort sett förbi, så vi får nöja oss med pengar. Felet är bara att mycket vill ha mer!!
[Svar]
Svar av:Agneta augusti 22nd, 2009 kl 0:30
Jag undrar om inte byteshandeln är betydligt mera utbredd än vad folk tror.
Grannen målar och som betalning så kanske man snickrar o.s.v. Sådant går ju bra om man har råd med eget hus/lägenhet men inte annars.
Mycket vill alltid ha mer och det verkar vara en sjukdom som jag inte vet namnet pÃ¥. “SnÃ¥lsjukan” eller kanske “snÃ¥lsjutsen” eller…
[Svar]
Av Znogge, 19 augusti 2009 @ 14:57
“Lyckan i livet är inte beröm, inte skönhet och pengar.
Lyckan är bara en svindlande dröm som rör vid heliga strängar”
Så står det i min mormors gamla poesialbum. Jag håller delvis med men samtidigt så underlättar pengar rejält i vissa situationer. Hemma har vi gemensam ekonomi och har så alltid haft. Aldrig bråk om pengar och vi klarar oss gott utan att vara rika!
Kram!
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 16:02
Det var vackra och kloka ord i din mormors poesialbum.
[Svar]
Av ingmarie, 19 augusti 2009 @ 15:52
Nu väntar vi med spänning på julen på din sida och adventskalendern, för du ska väl ha en i år med
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 15:59
Njaa, jag vet inte riktigt hur det blir med kalendern. Jag funderar på det, men jag får väl se hur det känns när hösten närmar sig.
[Svar]
Av Inger Maryissa, 19 augusti 2009 @ 17:02
Ja, precis som du skriver så var det inte för så länge sedan många kvinnor för första gången i livet fick egna pengar den dag de gick i pension.
Så var det för min mamma.
Innan var det pappa som bestämde över ekonomin,
och mamma fick be honom om pengar som hon behövde både till hushållet, till oss barn och till sig själv.
Så när mamma fick pension och egna pengar, så såg hon till att hon också hade bestämmande över vad pengarna gick till.
Även om pappa ville ha det som förut
Men det gick inte mamma med på.
Och ja, det är trist att i samhället människor ofta värderas efter hur mycket pengar eller förmögenhet man har.
Och även efter s.k. status…
Nej pengar är inte allt här i livet, men det är nog lättare för de välbeställda att säga.
För pengar ger ju faktiskt trygghet,
att slippa bekymra sig för att hyra, räkningar osv,inte blir betalda osv.
Intressant inlägg som vanligt.
Kramar
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 22:12
Det här känns lite som när man gick i skolan och skulle skriva uppsats. Man får ett ämne eller tema och så gäller det att skriva om det. Ganska roligt faktiskt!
[Svar]
Av Kicki, 19 augusti 2009 @ 21:18
Intressant inlägg om pengar. Jag tror inte att man behöver så värst mycket pengar för att klara sig, men jag tycker faktiskt synd om dagens ungdom, för de verkar ha mer eller mindre noll koll på hur pengar ska hanteras. De handlar ofta dyrt och onödigt.
Vi hade det hur knapert som helst när vi var unga, men man lärde sig spara och leva på lite och handla ekonomiskt.Nu när vi är pensionärer så har man så behov av sånt som kostar pengar. (Jag vet att jag talar för mig själv, det kan ju vara annorlunda för andra)
Kul det du skriver om din “stora” vinst. Jag utgÃ¥r ifrÃ¥n att du knappast blev lyckligare, om man bortser frÃ¥n när du fick vetskap om den.
Kram!
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 22:14
Visst är det sÃ¥ Kicki, när man var ung skulle man kunna sätt sprätt pÃ¥ en hel del, men dÃ¥ hade man ingenting att sprätta iväg. Nu när man är äldre och ekonomin är nÃ¥gorlunda stabil, har man varken behov eller lust att “sprätta”.
[Svar]
Svar av:Agneta augusti 22nd, 2009 kl 0:43
Behovet av pengar i vÃ¥r Ã¥lder beror oftast pÃ¥ sjukdom/tandvÃ¥rd och dÃ¥ gäller det att det finns nÃ¥got att “sprätta” med. Apoteksbolaget skall ha sitt och det är inte nÃ¥digt det. Att mÃ¥nga pensionärer i Sverige i dag betalar livsuppehÃ¥llande/viktiga mediciner pÃ¥ avbetalning varje mÃ¥nad anser jag inte är värdigt ett s.k. “välfärdsland”.
TandvÃ¥rdskostnaderna för äldre som behöver göra “stora jobb” är en katastrof som alldelse för mÃ¥nga inte har rÃ¥d med.
Många äldre behöver byta bostad vilket kostar en förmögenhet.
Så var lycklig över din vinst, den kommer garanterat att gå åt på just åldersrelaterade saker som tycks drabba de flesta av oss förr eller senare.
Kramen
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 22nd, 2009 kl 9:42
Jag inser nog det Agneta, att pengarna kan komma till nytta, för vem vet hur det ser ut här i landet den dag jag behöver vård och omsorg. Tur förresten att man inte vet när den dagen kommer, det kan vara imorgon eller om 10-15 år - vem vet?
[Svar]
Av Kicki, 19 augusti 2009 @ 21:19
Det kom bort ett litet ord, vi har sÃ¥ “litet” behov av sÃ¥nt som kostar pengar.
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 19th, 2009 kl 22:17
Jag förstod nog att det fattades ett litet ord!
Jag hörde förresten på TV ikväll att det är bland unga kvinnor på Gotland som de där SMS-lånen som gått till fogden ökat allra mest. Vi utmärker oss på alla möjliga sätt på den här ön.
[Svar]
Svar av:Agneta augusti 22nd, 2009 kl 0:50
Undrar just vad föräldrarna till dessa ungdomar har för uppfattning om lån? I vilken ekonomisk miljö har dessa ungdomar vuxit upp?
En del av skulden fÃ¥r allt föräldrarna ta pÃ¥ sig för att deras barn blir “brännmärkta” för all framtid. Sorgligt men sant. Det borde ingÃ¥ vardagsekonomi i skolorna! Man kommer inte sÃ¥ lÃ¥ngt, med att vara duktig pÃ¥ att klura ut matematiska problem, i verkliga livet.
[Svar]
Svar av:IngridL augusti 22nd, 2009 kl 9:40
De här lånen är nog något som föräldrarna inte ens känner till. Gör de det och tycker att det är ok att ungdomarna betalar så dyrt för lån till saker de kanske inte ens behöver, då är det rena skandalen.
Jag tror nog att det ingår en hel del om vardagsekonomi i skolorna, men det gäller att våra ungdomar tar till sig den också!
[Svar]