Livet pÃ¥ Stenstugu » 2009 » augusti

Hösthälsningar från Berith och Joan

Nu börjar det komma höstgåvor i mailboxen, så det är bara att inse att hösten närmar sig med stormsteg. I morgon ska det visst bli en fin och varm dag, men blåsigt förstås. Sen är det svalare och ostadigare väder som väntar.

Tack Berith!

Och tack Joan!

Uppdateringar av hemsidan: Jag har läst ut Mari Jungstedts bok “Den dubbla tystnaden”, sÃ¥ Bokhyllan är uppdaterad och där kan du nu läsa vad jag tyckte om den boken. Det här är ju den sista dagen i augusti, sÃ¥ innan jag gÃ¥r till sängs ska jag gÃ¥ in pÃ¥ Ingrid Sida och uppdatera Allnakku för september mÃ¥nad och sÃ¥ ska det bli nya ordsprÃ¥k. Sen är jag redo att ta emot september!

Share on Facebook

Varför ska de skrämma upp oss innan de har fakta?

Jag hörde pÃ¥ TV och läser i pressen att en man misstänks ha avlidit i sviterna av svininfluensa. Prover har tagits och man väntar svar senare i eftermiddag eller under morgondagen. Varför gÃ¥r man ut med ett sÃ¥nt här besked innan man har fakta? Har vi inte blivit tillräckligt uppskrämda ännu? Vi vet ju att det är fem-sex svÃ¥rt sjuka i influensan och att det kommer att bli fler som avlider i sjukdomen är nog utom allt tvivel. Men nog skulle man kunnat vänta med den här “nyheten”. Just den här mannen har kanske avlidit av helt andra orsaker?

Uppdatering 31/8 22:30: Nu är det konstaterat att Sverige fått det första dödsfallet i svininfluensa. Det är fastställt, säger Ulf Hanson, chefsläkare vid Akademiska sjukhuset, men han påpekar också att mannen som dog hade svininfluensa, men att han kan ha avlidit av andra orsaker, det ska ännu utredas. Lite förvirrande budskap tycker jag??

För övrigt känner jag mig lite låg och ur humör. Det blåser hemskt idag också och blåst gör att jag inte mår bra. För att inte ge efter för mitt dåliga humör och dystra tankar tog jag en promenad ner till stranden efter lunch. Då var det ännu ganska soligt och jag slog mig ner på en uppochnervänd båt vid Djauviken och satt där med näsan i vädret och vinden i håret och funderade lite.

Bland annat tänkte jag pÃ¥ filmen jag sÃ¥g i lördagskväll “Den bästa av mödrar”. För de som inte sett den vill jag bara kort berätta, att den handlar om finnpojken Eero, som kom till Sverige under andra världskriget för att slippa undan kriget och eländet i Finland. Han blev placerad hos en familj i SkÃ¥ne, där han ganska omgÃ¥ende fick klart för sig att han inte var välkommen. Mamma Signe, spelad av Maria Lundqvist, som för övrigt gjorde en väldigt stark rolltolkning, hade förlorat en dotter för ett par Ã¥r sedan och hon hade sett fram emot att fÃ¥ en liten finsk flicka. Till slut tog hon dock pojken till sitt hjärta och lovade honom att han skulle fÃ¥ vara kvar hos dem för alltid. Hans mamma hade skrivit och bett Signe att pojken skulle fÃ¥ stanna, för själv hade hon träffat en tysk och skulle Ã¥ka med honom till Tyskland. Det var bara det att en dag kom det ett brev frÃ¥n Eeros finska mamma, att hon ville ha tillbaka honom, det hade tagit slut med tysken och nu bodde hon i Helsingfors. Och Eero var tvungen att Ã¥ka, sÃ¥ var ju reglerna, barnen skulle tillbaka till Finland sÃ¥ fort det gick!

Det här var ju “bara” en film, men sÃ¥ här hanterade man barn i verkligheten ocksÃ¥! Man undrar om det inte varit bättre för dem att vara kvar i Finland även om det var krig där. Men det är klart, vi har ju ingen möjlighet att företälla oss under vilka omständigheter de levde och inför vilka svÃ¥ra val mammorna ställdes. Det var en väldigt bra film och jag tycker att har du inte sett den ska du göra det om du fÃ¥r tillfälle.

I min klass i folkskolan hade vi två flickor som kommit hit som krigsbarn från Finland och en av dem blev också tvungen att åka tillbaka till sina finska föräldrar. Det var väldigt upprört i klassen och vi visste inte vad vi skulle säga och göra, men en dag var hon borta. Men hon hade starka och stridbara svenska föräldrar, som såg till att hon kom tillbaka och fick fortsätta sin skolgång här i Klintehamn.

Nu ska jag gå och fixa lite middag till mig och maken. Pannbiff med stekt lök ska det bli ikväll.

Share on Facebook

En söndagsutflykt till Visby

Soligt och fint har det varit idag, åtminstone där vi befunnit oss. För vi tog en tur till Visby efter lunchen. Vi körde in över landet, för bonden ville se på åkrar. En gång bonde alltid bonde, intresset för vad som är tröskat och inte, om man fått ta vara på halmen och om de nysådda oljeväxterna kommit upp, avtar inte alls med åren. Och visst är det roligt att se något annat än Toftavägen, det kan jag också tycka.

När vi kom till Visby parkerade jag vid Östercentrum och så tog jag mig en promenad i stan. Åke satte sig på en bänk och tittade på folk. Det är ganska mycket turister i farten fortfarande. Nu är det mest äldre människor och inte så mycket barnfamiljer. Uteserveringarna hade riktigt många gäster och även om det blåste ganska mycket såg de ut att må väl i solskenet.

Jag gick först en sväng upp pÃ¥ Klinten. Där älskar jag att gÃ¥ och titta pÃ¥ alla de gamla vackra husen. Klinten var förr Visbys fattigkvarter, men idag kallas omrÃ¥det “gräddhylla” med skyhöga kvadratmeterpriser. LÃ¥ngt in pÃ¥ 1900-talet var det vattenhämtning vid pump och torrdass som gällde här. I mÃ¥nga hus bor folk permanent, men man ser att mÃ¥nga sommarhus nu är tillbommade för säsongen. FrÃ¥n Klinten har man en underbar utsikt över Visby och havet. Kameran var givetvis med och jag har lagt in nÃ¥gra foton i Fotobloggen.

Från Klinten gick jag fram till Hästgatan och så Adelsgatan upp och gick och tittade i skyltfönsterna. Det passar mig jättebra att fönstershoppa, då slipper jag gå in i affärerna och stå och sucka i någon otäck provhytt.


Skinnaffärens fönster var som vanligt sönderslaget. Att de inte ger upp!


Det här var lite roligt, för just de här tekopparna hade vi hemma i mitt barndomshem, ja kanske inte just de här, men likadana i alla fall.

Nu gick jag tillbaka till Öster och hämtade upp Åke och så körde vi ner till Stora Torget och gick upp till Krister och Thomas och fick eftermiddagskaffe hos dem. Efter kaffet började Åke tycka att vi varit ifrån Stenstugu väldigt länge, så vi gav oss iväg hemåt igen. Solen sken så fint och vi tog en tur ner över hamnen i Visby. Nu var det minsann inte så många båtar där längre, men det satt lite folk på serveringarna i alla fall.

När vi var ungefär 1,5 mil hemifrån var det helt plötsligt vått på vägen och det blev våtare och våtare.

- Jag har sovrumsfönstret öppet och stolsdynorna är ute , sa jag.
- Jag tog av presenningen på veden i traktorskopan för att den skulle få sola sig, sa Åke.

När vi kom närmare Klintehamn var det stora vattenpussar och när vi kom hem och tittade i mätaren hade det kommit 5 mm regn. Vatten dröp av stolsdynorna, veden var hur blöt som helst och min sovrumsgardin också. Bosse rapporterade sedan att det hade varit ett riktigt ordentligt åskväder som dragit förbi.

Share on Facebook

Himlavändas väg……

….vet du var den ligger? Det är en ny väg här i Fröjel. Bakgrunden till namnet är följande: I ett litet rött hus vid Gustavs i Fröjel levde de bÃ¥da systrarna Hilma och Wendla Lindström i början av 1900-talet - tillsammans kallades dom “Himlavända” och nu kommer en ny väg där att heta Himlavändas väg. Är inte det ett charmigt namn sÃ¥ säg?

Share on Facebook

Bildligt talat - v36



Fler som låter bilden tala hittar du hos Mimo.

Share on Facebook

Veckans fototriss - Dubbel

VECKANS TEMA
Triss i DUBBEL - kan det var något som kan reta avtryckarfingret? Det är i alla fall veckans fototema. Triss i triss har vi ju haft förut här, men nu går vi alltså ner ett snäpp och istället för trissar ska ni leta dubblar (kan man säga så..?) Men fortfarande är det tre bilder som gäller så klart, för annars är det ingen bildtriss. Hur väljer du att tolka DUBBEL? Fotografera, blogga och var med i Fototriss!

Jag gick in i salen och kollade vad jag kunde ha för dubletter där.


Det första mina ögon föll på var den här dubbellampetten


Sedan den här dubbla lilla glasskålen


Och till slut Staffordshirehundarna som står vända inåt rummet, husbonden är hemma.

Fler som letar dubletter idag hittar du HÄR.

Share on Facebook

Internet när det är som bäst…..

….och förenar sÃ¥ngare av olika slag frÃ¥n land till land runt om i världen.

Share on Facebook

Svarten har hittat ett nytt ställe att värma sig på

18° I natt fick vi 11 mm regn med Ã¥ska och dunder. TV, telefoner, modem och dator stängdes av och alla kablar drogs ur redan vid 22-tiden.


Pimli.se hade en helt underbar titel på ett inlägg häromdagen Jädranseländeskabel-
härvorshelveten
. Och visst är det så, speciellt de där kablarna till headseten är helt omöjliga.

Här vid datorn finns det också många kablar och bland dem trivs Svarten alldeles utmärkt. Han kryper in i hörnet bland alla kablar och varma goda transformatorer. Här har han ett par stycken bakom rumpan och så ligger han på en. Hur pass bra det här är för transformatorerna kan man ju fundera på. Svarten är en ovanligt påhittig katt. Du har väl sett hur han gör när han kommer ut och det är kallt om tassarna? Om inte så titta HÄR!

Jag fick ett meddelande frÃ¥n Agneta i gästboken där hon berättar att hon läst pÃ¥ SVT.se att Skypesamtal kan avlyssnas. Användare av internettelefonitjänsten uppmanas till försiktighet sedan en sÃ¥ kallad trojansk häst har upptäckts. Trojanen spelar in telefonsamtal och skickar dem till hackare. Den trojan som nu upptäckts tar sig in i datorn via e-post eller andra sociala nätverk. Väl inne kan den spela in samtal och skicka ljudet som en mp3-filer till den hackare som skickat iväg “spionen”. Som vanligt gäller det att ha sina säkerhetsprogram uppdaterade och scanna datorn regelbundet och inte öppna nÃ¥gra bifogade filer i mail om man inte är absolut säker pÃ¥ att man vet vad det är för nÃ¥got.

IgÃ¥r kväll satt vi och sÃ¥g pÃ¥ Kristallen och det visade sig att SVT blev storvinnare. Av 13 statyetter tog SVT hem 11 stycken, “PÃ¥ spÃ¥ret” blev av svenska folket valt till Ã…rets TV-program och Jonas Gardells “De halvt dolda” vann dramaklassen.

Idag på morgonen har Fuglesang äntligen kommit iväg på sin rymdresa. Discovery ska vara ute i 13 dygn, men resan kan förlängas ytterligare om det skulle behövas. Nu hoppas vi att allt kommer att gå bra och att de landar igen på jorden hela och oskadda.

Share on Facebook

Nej, det blev ingen sol idag…

…trots att meteorologen utlovade det i morse, men det har varit varmt och skönt, 23° hade vi vid 12-tiden.

På förmiddagen var jag ute i trädgårdslandet och röjde upp efter gårdagens potatisupptagning, plockade upp en massa nerfallna äpplen och vattnade i krukor och blomlådor. Sen var jag tvungen att ta mig en dusch och klä om mig, för då var jag alldeles svettig igen. Undrar om konditionen börjar bli nedsatt eftersom jag blir så varm, så fort jag rör på mig?

Efter lunchen skulle vi åka till Klintehamn och handla och då gick jag i förväg. Det var så skönt väder och det är ganska behagligt när det inte är så soligt. Längs vägkanterna växer det massor av salmbär och jag kunde inte låta bli att fundera på vart de thailändska tjejerna tagit vägen. Flera somrar nu så har det åkt omkring thailändskor på moped och plockat salmbär längs vägkanterna. Det är inte så trevligt kanske, att äta bär som växt precis längs vägen, men salmbärssylt äter man kanske en klick eller två av en eller ett par gånger per år till saffranspannkaka, så det är nog ingen större fara.


Jag har för mig att det betalas ganska bra för salmbären, men det kanske inte lönar sig för dem längre. Det kostar ju en hel del att ta sig hit och hem igen. I år är det annars god tillgång på bär och jag såg en annons där en tjej från Klintehamn sålde salmbär för 40:-/kg. De var plockade vid Ekstastranden och rensade och klara att koka sylt av. Hon får säkert sälja sina bär.

Vi har ju läst i tidningarna och sett på TV hur illa det gått för de thailändare som sökt sig till Sverige för att plocka bär på de norrländska myrarna och skogarna. De har inte ens fått ihop till returbiljetten och måste nu få hjälp med flygbiljett hem. Det har sett för eländigt ut och man kan inte låta bli att tycka att det påminner om slavarbete. Förmodligen är det förmedlingarna som lockar hit dem, som lovar guld och gröna skogar och när sedan tillgången på bär inte är tillräcklig, avsäger de sig allt ansvar. Och det är klart att alla åker hit frivilligt, men har man det väldigt eländigt griper man väl efter varje halmstrå för att få det lite bättre.

Jag skulle ju kunna plocka lite salmbär själv, men jag har gott om björnbär och dem brukar jag koka sylt av och det blir nästan lika gott.

Uppdatering 30/8

Enligt Radio Gotland är det för närvarande ett 50-tal asiatiska kvinnor som plockar salmbär i de gotländska dikena. De får 55 kronor kilot för de salmbär de plockar. Och blir hösten mild kan bärplockningen pågå ända in i oktober.

Share on Facebook

FredagsFärger - Cerise och Röd

18° En mulen morgon, men det ska bli solsken längre fram pÃ¥ dagen.

FredagsFärger har jag inte varit med i förut, men här kommer ett bidrag på färgkombinationen cerise och röd, en ganska hemsk kombination, men trots att jag tycker det, kan jag inte låta bli att gilla mina krukor med Flitiga Lisa. Det är plantor som jag drivit upp själv och när jag satte dem visste jag inte vad de hade för färger, så det bara blev så här.


Fler som letat fram de här färgerna hittar du HÄR

Share on Facebook

Nu blev jag villrådig???

20° En riktigt fin dag. IgÃ¥r morse kom det en skvätt regn, men det var knappt mätbart.

Vad tänker du om svininfluensan och vaccinering mot den? Ska du vaccinera dig? Det har varit så självklart för mig att vi ska göra det när vi blir erbjudna möjligheten, men så hörde jag Steven Acuff på Gotlandsradion i morse. Steven Acuff har ägnat sitt liv åt näringslära och kostrådgivning och enligt honom kommer fler att dö av sviterna efter vaccineringen än av influensan! Han tycker inte att vi ska vaccinera oss eftersom säkerhetsproverna inte är fullständiga. I USA avbröt man den sista massvaccineringen efter 30 dödsfall. I Tyskland tror man att 1 av 100 kommer att få allvarliga biverkningar av vaccineringen, det innebär att ca 25 000 personer kommer att bli sjuka av vaccineringen, en del kommer till och med att dö av den. Vill du lyssna på honom har du en länk HÄR, inslaget kvar ligger till den 27/9. Han pratar mycket om mat och näringslära i det här inslaget också, men just det där han säger om svininfluensan, fick mig verkligen att tänka till och bli mer än villrådig. Ska man eller ska man inte? Vilket elände att jag lyssnade på honom!


Steven Acuff pratade också om att man inte ska stoppa i sig en massa kemikalier och det fick mig att sätta igång och koka äppelmos. Ja, inte enbart hans pratande, det var dags att göra det ändå. Åke äter äppelmos på havregrynsgröten varje dag och den jag kokade förra sommaren har varit slut länge. Nu kan han få nykokt äppelmos utan några som helst tillsatser. Jag fryser in moset i små förpackningar så slipper man ha i konserveringsmedel.


På eftermiddagen har jag varit ute i trädgårdslandet och tagit upp potatisen. Herre min tid, så mycket potatis jag fick! Tre stora säckar, två med sommarpotatis och en med King Edward. När jag satt potatisen i våras räckte inte sättpotatisen till, så jag satte ett par rader med vanlig matpotatis och det gick hur bra som helst. En del potatisar har blivit lite gröna av solljuset, men det var inte många och dem sparar jag till våren och använder som sättpotatis.

Nu ska jag gå och ta mig en dusch innan jag sätter igång med kvällens matlagning. Jag blev allt lite svettig där i trädgårdslandet.

Share on Facebook

Faster Nanny och farbror Knut - En skön själs bekännelser

När jag var barn var jag mycket och hälsade på hos faster Nanny och farbror Knut. Faster Nanny var postmästare i Klintehamn och gift med farbror Knut, som var min pappas bror och folkskollärare. De gifte sig ganska sent och fick inga egna barn och hos dem gillade jag att vara. När mamma och pappa var bortresta fick jag bo hos dem och det var jättetrevligt.

Från vänster ser vi mamma Runa, Åke, jag, min syster Kerstin, farbror Bertil, faster Nanny och farbror Knut.

Från vänster ser vi mamma Runa, Åke, jag, min syster Kerstin, farbror Bertil, faster Nanny och farbror Knut.


Där blev jag behandlad som en vuxen. Jag fick dricka kaffe till exempel vilket jag inte fick göra hemma. Bokhyllorna var fulla av spännande böcker och det var ingen som hade synpunkter på vilka jag fick läsa. Faster Nanny och jag bakade pepparkakor varje jul och då stansade vi ut stora figurer som efter gräddningen dekorerades med kristyr i olika färger och de blev helt underbart vackra. Farbror Knut var engagerad i Röda Korset och Hemvärnet bland annat och av honom fick jag i uppdrag att sälja lotter. Jag fick 10 öre för varje lott jag sålde och gissa om jag var flitig! Jag tror inte att det fanns ett enda hus i Klintehamn som inte drabbades av besök av mig.

Naturligtvis kunde jag inte lÃ¥ta bli att hälsa pÃ¥ när faster Nanny jobbade och fick vara med bakom disken och “hjälpa till”. Det var spännande att fÃ¥ stämpla brev och sortera post. Men min frisprÃ¥kighet ställde ju till det ibland förstÃ¥s. Faster Nanny har berättat att jag en dag drog upp kjolen och kliade mig pÃ¥ rumpan medan jag sa. “Vi har sÃ¥ hemskt med loppor hemma, det bara hoppar och hoppar!” Bakgrunden var den här: PÃ¥ den tiden fanns det loppor och varje gÃ¥ng mamma och pappa varit pÃ¥ bio var det undersökning om nÃ¥gon loppa slunkit med hem. Mamma var nÃ¥got av en loppmagnet och fanns det nÃ¥gra loppor i biolokalen fick hon dem pÃ¥ sig. Förmodligen hade det varit nÃ¥gon loppjakt nyligen.

En annan gÃ¥ng kom det in en kund och skulle sätta in pengar pÃ¥ sin bankbok och dÃ¥ stod jag där och hängde och kollade när faster skrev i boken och sÃ¥ sa jag: “En sÃ¥n där bok har jag ocksÃ¥ haft, men nu har pappa tatt ut alla mina pengar!” Det kanske stämde, men var kanske inte riktigt lämpligt att tala om offentligt. Stackars faster Nanny, sÃ¥ hon mÃ¥ste ha skämts.

Men jag blev ju äldre och förståndigare och lärde mig vad man kunde säga offentligt och inte. På julloven fick jag vara med och sortera julpost och göra enklare registeringar, man kan nästan säga att jag började ta mina första stapplande steg ut i arbetslivet hos faster Nanny på posten.

Nu är faster Nanny och farbror Knut sedan länge borta, men jag tänker på dem med glädje och tacksamhet.

Share on Facebook

Panorama theme by Themocracy