14° Idag har det varit riktigt mulet hela dagen och regnet har hängt i luften. Det är som om det ligger ett lock över vÃ¥r ö och skymmer solen. Inatt kom det en 4-5 mm regn, men under dagen har det varit mest uppehÃ¥llsväder.
Igår däremot blev det en riktigt fin eftermiddag och vi höll på i trädgården och satt ute och solade en stund. Efter middagen på kvällen åkte Åke ner till Klinte för att se på fotboll och då tog jag mig en promenad. Det var underbart varmt och skönt och fågelsången var otroligt vacker. Koltrastar och näktergalar tävlade om att överrösta varandra och jag tycker nog att koltrastarna vann. De är otroligt skickliga sångare.
Idag har jag hållit på med fredagsstädning och Åke är och röjer i täppan. Jag ser hans oranga skogsjacka skymta mellan träden långt nere mot hagen. Förutom städning har jag suttit vid datorn en del. Jag håller på och för över den gamla dagbokens inlägg månadsvis till den här bloggen och det är ett pyssel, så det tar lite tid, men jag känner att jag vill ha allt samlat på ett ställe. Det som låg på blogspot.com var det inga problem att importera som tur var.
Imorgon ska jag till Hemse och jobba för Röda Korset på Kupan. Röda Korset ja, det är fasligt hur illa de har råkat ut nu med den där toppchefen som svindlat till sig en massa pengar. Det lär inte bli lätt för de tappra insamlarna som står med sina bössor att få in några pengar nu. Många har ju varit skeptiska förut och frågat sig om pengarna kommer fram och hur mycket av det de ger som går till administration. När man då läser sånt här, så är det klart att då är man övertygad om att det inte är någon idé att skänka några pengar alls. Men visst är det så att oärligt folk finns överallt, även i en organisation som Röda Korset. Det finns alltid skrupelfria människor som tar för sig så fort tillfälle ges.
Ha en riktigt trevlig fredagskväll och en fin helg!
Share on Facebook
Jag läste hos Inger Maryissa hur hon råkat stöta till en trave med varor i matvaruaffären med kundvagnen så att de for ut över golvet. Hon tyckte att det kändes väldigt pinsamt, men inte ska vi kunder behöva kryssa fram i affärerna med våra vagnar? Ibland går det överhuvudtaget inte att ta sig fram utan man får göra omvägar.
När jag läste hennes inlägg kom jag att tänka på när Krister och jag var på Sicilien för en hel massa år sedan. Krister gick i skolan och hade fått ledigt för att åka med mig, men han hade givetvis läxor som skulle göras. Något suddgummi hade vi inte fått med oss, så det skulle vi gå och köpa i en affär i Naxos. Det var en sån där riktig turistfälla med massor av porslin och souvenirer. Mitt på golvet stod det en hög stapel med porslin bestående av tallrikar och stora pastaskålar, på väggarna var det hyllor med mera grejor. Min italienska är begränsad, men jag lyckades göra mig förstådd och fick suddgummit och skulle betala det. Jag minns inte riktigt vad det kostade, men jag hade bara en stor sedel, så killen i butiken fick växla. Det var ännu på den tiden det var lire.
Just som vi skulle gÃ¥ ut fick jag syn pÃ¥ en stor Pinocchiodocka högt uppe pÃ¥ en hylla och vänder mig om till Krister, som ännu var inne i affären och pekar och säger: “Har du sett den där”. Krister tar ett steg tillbaka, för att kunna se vad jag pekar pÃ¥ och hamnar mitt uppe i porslinshögen. Porslinet rasar iväg längs golvet med ett brak! Som genom ett under hÃ¥ller allting, utom en tallrik som fÃ¥r en spricka och den erbjuder jag mig givetvis att betala.
Nej då! Det var mannen inte nöjd med, han vill ha betalt för hela pastaservisen, tolv tallrikar och en gigantisk pastaskål, för servisen blev ju förstörd när en tallrik sprack. I och för sig har han ju rätt och dessutom vet han ju att jag har pengar, annars skulle jag ju kunnat säga att plånboken var tom.
- Ok, säger jag då, jag får väl betala, men jag vill inte ha porslinet.
Då blev han alldeles konfunderad och började ändå att slå in tallrikarna och den jättestora skålen.
-Nej, säger jag, jag vill inte ha servisen, jag har inte plats för den och den är alldeles för tung för mig att bära på.
-Dessutom, säger jag, får ni skylla er själva, som ställer ut porslinet på ett sådant sätt att folk kan ramla omkull i det.
Det var rent förunderligt så jag kunde få till det på italienska, men det var väl adrenalinet som hjälpte till. Äntligen fattade han att han inte skulle få sälja/pracka på mig någonting och det hela slutade med att jag betalade runt 50:- för den trasiga tallriken.
Share on Facebook
Irre har haft en tävling på sin blogg där det gällde att känna igen en växt och skam vore det väl om jag inte skulle lyckas med det, för det var murgröna, Gotlands landskapsblomma det rörde sig om.
Eftersom jag svarade rätt fick jag det här trevliga diplomet.
Tack Irre!
Share on Facebook
Tyckt o Tänkt, Vardag | Skrivet av Ingrid | 12 juni 2009 | 
Kommentarer (13) 
jag har det dock inte men borde kanske börja...
