Veckans bloggtema - Alkohol

Av Ingrid, 10 juni 2009 13:14

När jag såg vad veckans bloggtema i Bloggvärdsbloggen tar upp idag, fick jag fjärilar i magen och tänkte genast - nej, det kan jag inte skriva om. Så laddat är det här ämnet faktiskt för mig. Trots att jag snart är 70 år är det svårt att skriva öppet om det här. Jag är uppvuxen i en familj där pappa var alkoholist. Nu står det där i svart och vitt och mitt hjärta bankar okontrollerat! Ska det få stå kvar, eller ska jag ta bort det och gömma undan sanningen igen?

Egentligen är det inte så märkvärdigt, för vi var lyckligt lottade som hade en mamma, som såg till att det inte förekom några former av spritfester hemma och pappa var världens snällaste och mest omtänksamma människa. Så det gick absolut ingen större nöd på oss och materiellt sett hade vi det bra. Pappa vill oss alla allt gott och gav oss så mycket, men för honom, som för alla andra alkoholister, gick alltid spriten i första hand. Han visste att han höll på att dö av den, men kunde ändå inte låta bli att dricka, vilket medförde att han dog alldeles för tidigt bara 49 år gammal.

Vad innebar det då egentligen för oss? Mamma hade ett helvete, det är helt klart, för det gällde ju att hålla det här missbruket så hemligt som möjligt. Ingen skulle få märka något, ingen skulle få veta. Vi lärde oss tidigt att ljuga och förställa oss och kunde inte ha normala kontakter med lekkamrater. Det gick ju inte att ta hem någon så där hur som helst. Nej, jag ska inte säga vi, för det här är mina tankar och min upplevelse av hur det var. Jag vet att jag blivit socialt handikappad och idag sitter jag här på Stenstugu med min man som bästa vän - annars är det ganska tomt på vänfronten.

Hur ser jag på alkohol idag? Egentligen borde jag ju vara helnykterist eftersom jag sett vad spriten kan ställa till med, men inte är jag det. Jag har alltid druckit sprit på fester, men aldrig i min ensamhet. Spriten har varit ett inslag i umgänget med andra människor och aldrig något jag tagit till för att jag mått dåligt av en eller annan anledning. I yngre dar blev det väl för mycket ibland, men inte så farligt och inte så ofta. Nu håller vi oss till vinet, jag och maken, starksprit dricker vi nästan aldrig och vin till maten blir det bara i helgerna - fast våra helger börjar i och för sig redan på torsdagen.

Share on Facebook

33 svar på “Veckans bloggtema - Alkohol”

  • Av Ia, 10 juni 2009 @ 13:39

    Nu ska jag skriva nåt som Du redna vet men känner att jag måste få skriva!!

    Varför ska vi barn ta på oss skulden för det våra föräldrar gör eller har gjort?? Jag gör, försöker att inte göra precis detsamma men det är inte lätt. För min del handlar det itne om alkohol utan om nåt annat lika mycket skuldbeläggande som jag inte är mogen att berätta om öppet ännu!

    Jag tycker Du är strong som gör det…det var då…nu är nu. Sen kan jag tycka att det är förskräckligt att sånt ska påverka en hela livet!!

    Om än Ditt IRL-liv är fyllt av vänner så har Du gott om oss här i bloggarnas värld!!

    Massa av kram!

    [Svar]

    Svar av:Ia

    Om än Ditt IRL-liv INTE *skulle det stå* är fylt….osv ;)

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Varmt tack för ditt svar Ia! Den här hemsidan/bloggen med alla vänner jag fått via den betyder väldigt mycket för mig.

    [Svar]

  • Av Astrid, 10 juni 2009 @ 18:06

    Tänk jag har pratat med en kvinna idag som berättat samma sak
    Ja verför är det hemligt inget fel som du gjort eller gör.
    Ibland måste man väl bara få dela med sig av sina tankar och känslor
    Att berätta här och höra andras tankar kanske gör att det inte blir så laddat.
    Kramar

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Helt rätt Astrid, det känns faktiskt som en lättnad att ha skrivit ner de där orden. Sen finns det väl kanske någon som tycker att jag “viker ut mig”, men det bjuder jag på!

    [Svar]

  • Av Reneth, 10 juni 2009 @ 18:46

    Det där med alkohol kan vara knivigt. Själv har jag vuxit upp i en familj där man aldrig drack vid jul och midsommar. Det var barnens högtider, men annars drack man vid festligheter. Jag fick börja smaka i samband med konfirmationen och jag har alltid haft ett sunt förhållande till alkohol. När våra barn var små var det alltid en av oss som inte tog något alls. Man måste kunna köra till sjukhus eller hem om något barn plötsligt började spy på festan ;) Min man är uppfostrad tvärt om alkohol var förbjudet. Det resulterade i att han fick ett snett förhållande till alkohol när han växte upp. Han blev alltid full, men i och för sig aldrig otrevlig. Hur som helst så har vi följt min modell när det gäller våra fem barn. Alkohol, som vin eller cider används vid festliga tillfällen i vänners glada lag.
    Men man kan aldrig stå till svars för någon annans misstag. Som barn till en alkoholist, ska man ju aldrig behöva skämmas. Tänk så mycket lidande som en familj skulle slippa om de slapp den skam de tar på sig i sådana här sammanhang. Skönt att du inte tog bort det denna gång. Det är ju inte på något sätt ditt fel att din pappa var alkoholist.
    Kram
    Reneth

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    När barnen var tonåringar drack vi nästan ingenting på vanliga helger. Vi jobbade så mycket så vi orkade helt enkelt inte. Men på senare år, när min mamma blev dålig tänkte jag precis som du, någon måste kunna köra ifall hon behövde hjälp.

    [Svar]

  • Av Sofia, 10 juni 2009 @ 18:58

    Heja dig Ingrid, som vågar berätta så öppet!
    Ingen dömer dig för det, tvärtom, stöttar vi dig allihopa!
    Kramis!
    P.s. Jag längtar hem… kan du njuta och insupa lite Gotland för mig med? D.s.

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Du får väl snart komma hit till ön! Och du får snabba dig för snart har syrénerna blommat ut.

    [Svar]

  • Av Pia, 10 juni 2009 @ 19:22

    Känner igen precis vad du skriver. Men i mitt fall var det min mor som drack för mycket Det var nästan ännu hemligare än när en karl drack. Så… nu har du fått mig att skriva det på internet, det kunde jag väl aldrig tro . men det är nog vanligare än man tror Fast man tror man är rätt ensam när det är sånt här i familjen. Själv dricker jag gärna vin om helgerna till maten .Ingen sprit här heller Kram

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Kanske vore det bättre om vi var lite mer öppna med det så att andra ser att missbruket förekommer i fler familjer än man tror.

    [Svar]

  • Av Znogge, 10 juni 2009 @ 19:40

    Strongt av dig att berätta! Det här med alkoholproblem är vanligar än vad man tror och absolut inget att skämmas för.Men visst finns det säkert en stor skam hos många eftersom det inte påverkar bara personen utan hela familjen. Många gånger tror ju just barnen att det är deras fel… Så bra att du hade en mamma som var så pass stark ändå.

    Kram!

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Ja, vi var verkligen lyckligt lottade att hon var som hon var. En riktig kämpe, som stred för att vi skulle ha det bra.

    [Svar]

  • Av Eleonora, 10 juni 2009 @ 19:41

    Oh Ingrid så fint du skriver om det här med alkoholen. Det var ju förr så skambelagt så jag förstår att din lilla mamma inte ville tala om det. Men en sån här sjukdom är ju så svår att bemästra. Förresten var det väl knappt erkänt vara en sjukdom på den tiden. Så sorgligt att din pappa dog vid så ung ålder. Men vilken lycka att ha haft en så stark och arbetssam och rättskaffens mor! Jag tycker du visar ett stort mod att berätta om det här, som du under så lång tid har fått lära dig att “det talar vi inte om”.

    Själv hade jag två föräldrar som båda var nykterister. Något jag kanske tyckte var litet tråkigt men när storasyster flyttade till Italien (och föräldrarna reste på besök till min syster + man) då blev rödvinet presenterat för dem och kom så småningom även in i deras hem vid “finare” middagar.

    Som nygift drack vi inte vin speciellt ofta, det serverades bara när vi hade gäster. Numera tar jag några glas vin närhelst jag har lust, men företrädesvis endast torsdag-söndag. Dvs mån-tis-ons är “vinfria”. Och vid min ålder säger jag: “Har jag inte blivit alkoholist tidigare, så inte blir jag det nu”. Starksprit förekommer sällan. Men sherry tycker jag kan smaka bra ibland som fördrink.

    Tänk om vi bodde närmare varandra Ingrid, då skulle jag be att få bli din nära vän. Du som är en så underbar kvinna kan nog tycka om att även få kvinnliga vänner. Men vet du dom växer inte på träd. Att Åke är din bästa vän låter härligt och bra, men ibland begriper inte männen allt det där som vi kvinnor behöver dryfta med varandra vid olika tillfällen. Trams och fjant och skvaller - för det orkar dom inte med.

    Fortsätt du att inmundiga dina glas vin i godan ro. Har man kämpat med att få fram en god middag, sätter ju vinet litet piff extra till rätten. Och du som har dotter Eva i Italien är ju också införstådd med att det är vardagsdrycken i det landet. Litet sent omsider har även vi i Sverige fått mer kontinentala vanor.

    Stor kram söta vännen!

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Tack så hemskt mycket för din gulliga kommentar Eleonora. Jag önskar verkligen att du vore på lite närmare håll!

    [Svar]

  • Av Berit, 10 juni 2009 @ 20:53

    Hej Ingrid!

    Tack för att du delar med dig av dina tankar, många har nog samma erfarenheter från sin barndom. Kanske inte så mycket för mig, men jag minns ändå att det festades ganska mycket på helgerna och att pappa ofta blev full på fester.

    Vi är precis som du och Åke, lite vin att förgylla middagar med, men inte starksprit, då kan det väl inte vara så farligt eller?:-).

    Idag har det regnat hela dagen, hoppas på sol imorgon.

    Kramar
    Berit

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Man inbillar sig ju att lite vin inte gör så mycket, men vem vet?
    Vi fick faktiskt riktigt fint väder fram på eftermiddagen.

    [Svar]

  • Av Åsa!, 10 juni 2009 @ 21:56

    Så modigt och bra skrivet Ingrid! Är man uppfostrad till att dölja, är det inte så lätt att ta bladet från munnen.
    Det är alltför många som växer upp i missbrukarhem, och naturligtvis präglar det hela livet.
    Jag brukar kika in och se om du är i trädgården när jag passerar på cykeln, får jag syn på dig kommer jag in och säger hej, om det är ok?

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Jag tycker att det skulle vara jättetrevlig om du tittade in Åsa!

    [Svar]

  • Av Inger Maryissa, 10 juni 2009 @ 23:19

    Kan tänka mig det är svårt för dig att skriva om bloggtemat som togs upp.
    Strongt gjort av dig, och ibland tror jag det är bra att våga skriva om svåra saker.
    Och upptäcka att det finns fler som upplevt liknande saker och som förstår.
    Det måste vara så jobbigt att växa upp i en familj där det finns alkoholproblem, som din pappa hade.
    Och så trist att han dog så ung p.g.a det.
    Det måste har varit oerhört jobbigt…
    och för din mamma som innan försökte hålla missbruket så hemligt som möjligt.
    Och det blir ju svårt för barnen också att hela tiden vara på sin vakt så ingen skulle veta
    och inte kunna ha normala lekkamrater.
    Det var mycket så för mig också, fast av andra orsaker.
    Och ja, sådana upplevelser påverkar en även i vuxen ålder.
    Skickar dig en jätte-stor Kram

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Tack Inger! Jag vet ju att du har haft en jobbig uppväxt också på olika sätt, för jag har ju följt din blogg länge.

    [Svar]

  • Av Agneta, 11 juni 2009 @ 1:07

    Du har så rätt när du skriver att “men vem vet” ang. att “lite vin” då och då inte kan skada. Alkoholism är ju en ärftlig sjukdom så då får man se upp. Känner igen rubbet, min far avled redan vid 45 års ålder av samma orsak…suck för sådant. Att bli retad i skolan för att man ingen pappa hade…
    Men som sagt, då var då och nu är nu, men skönt förstår jag att lätta på trycket och så länge ingen i familjen tar skada eller bryr sig, så är det ju helt ok. att skriva ner en del av livsresan.
    Ha det så gott och hoppas att solen snart skiner på dig igen! Kram, Agneta

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Idag skiner solen minsan! Du känner ju till det här sedan tidigare Agneta, så för dig var det väl ingen större nyhet.

    [Svar]

  • Av Ingmarie, 11 juni 2009 @ 7:09

    Det är en jävulsk sjukdom,inte nog med den som har den utan för alla runtomkring!
    Jobbade i många år på alkoholintaget på ett sjukhus på 70 o 80 talet,där fick man se mycket.Men inte bara elände utan mycket glädje,när den brabbade lyckades vända trenden.
    Hoppas att vi kan följa varandra via bloggandet,här är det ganska folktomt också!

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Klart vi ska hålla kontakten Ingmarie!

    [Svar]

  • Av Mien, 11 juni 2009 @ 10:12

    Vilket starkt och fint skrivet inlägg! Du berörde mig mycket. Det är tur att bloggvärlden har kommit och med den en massa nätvänner. Det är helt fantastiskt hur många varma och goa människor det finns där ute. Lapa i dig allt beröm och alla varma kommentarer du får! Det är du verkligen värd!

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Tack Mien! Jag känner mig verkligen överväldigad och stärkt av alla positiva reaktioner på inlägget.

    [Svar]

  • Av Sylvia, 11 juni 2009 @ 12:49

    Vill ge dig en stor eloge för att du är så modig och tar upp detta med en förälder som är alkolist. Det finns säker massor av liknande fall men som det alldrig talas om.
    Jag har en liknande barndom med en far som söp men var alltid snäll mot oss barn. Vi är sex syskon och hade det bra ekomomiskt men det slutade med att Pappa söp upp det hela och vi fick det mycket knapert.Min mamma kom från ett kristet hem och som aldrig smakande en droppe sprit.Hon var den starka i familjen och tack vare henne fick vi en trygg och kärleksfull barndom.
    Tack för att du delar med dig och på så sett fick du mig att skriva ner några rader som jag från början inte alls tänkt mig.
    Bamsekram till dig./Sylvia

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Du ser här i kommentarerna att vi är många som har liknande upplevelser med en förälder som är missbrukare. Kanske var det trots allt bra att jag tog upp det här fast det tog emot. Kram till dig också Sylvia!

    [Svar]

  • Av Elisabeth, 11 juni 2009 @ 20:51

    Det här var nog det modigaste skriv jag läst på mycket mycket länge! Min beundran till dig, Ingrid….

    Mycket varm kram…

    [Svar]

    Svar av:IngridL

    Tack Elisabeth, men du är nog bra mycket modigare och ett gott föredöme.

    [Svar]

  • Av Bosse, 03 juni 2010 @ 12:45

    Räkna ut alkoholhalten i din kropp

    [Svar]

    Svar av:Ingrid

    Egentligen är det här väl spam, men i den här formen accepterar jag det och ska lägga in din sida bland mina favoriter, så får vi se om jag kan ha nytta av den.

    [Svar]

Andra länkar till detta inlägg

RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Panorama theme by Themocracy